Okey, jag ställer frågan som ingen annan törs ställa. Hur kan man lägga en fotbollscup under bästa seglarhelgen hittills i år? VA? Sol, fina vindar och massor av vatten som bara ligger där och väntar. Nej i stället tvingas man stå vid en torr och dammig fotbollsplan i dagarna tre och glo på en hög ungar som springer efter samma boll. Det här börjar bli ett samhällsproblem. Och vad gör då facket? Ingenting.
Nä, naturligtvis skojar jag. Härmed förklaras att ovanstående var ett skämt, jag undanber mig således arga insändare eller mail i frågan. PSG är en höjdare och det är härligt med alla unga fotbollslirare. Även om man får se upp med norska rondellchaufförer och bilkön in till stan började vid Durrnäs. Nåväl, PSG är kul och dotterns lag hade i alla fall tur med vädret.
På eftermiddagen tar jag en sväng på Haraholmsfjärden, min barndoms ocean. Här lärde man sig som liten att segla, åka skridskor och köra bil … Kryssar runt på den soliga fjärden och passerar platsen där den värsta sjöolyckan i Piteås historia utspelade sig en likaledes vacker men blåsig septemberdag 1844. Tre öppna båtar var på väg från Pitholmslandet för att hämta djur vid sommarbetet runt fäbodarna i Vallsviken. Samma ställe som numera lite felaktigt kallas Mosesviken.
En av båtarna kantrade och då det var illa ställt med simkunnigheten och vattnet var kallt, sjönk de flesta som stenar till fjärdens botten. Bonden Nils Johansson klamrade sig fast vid den upp och nedvända båten men när han ser hustrun Brita sjunka i sina tunga kjolar kastar han sig tillbaka för att rädda henne. Nils räddar Britas liv men försvinner själv ned i djupet tillsammans med tio andra människor. En fruktansvärd katastrof.
I dag har jag lastat cementblandaren i lilla motorbåten och kört den till kusinen som skall bygga bastu. Det blåser och båten känns oroväckande överlastad. Tankarna går till olyckan 1844. Men jag är simkunnig, vattnet är hyfsat varmt och flytvästen är på. Fast kanske borde jag ändå tömt blandaren på cement först …
Ohoj.