Vore det inte för hunden, soporna och godissuget skulle jag nog aldrig lämna huset, tänker jag och laddar ljusstakarna med batteriljus. Lika andligt vackert som äkta brinnande stearinljus blir det inte, men säkrare.
Enligt Spaltens vetenskapliga talang har uppfinningen direkt samband med den demografiska utvecklingen. Ett sätt att rädda Sverige från att brinna upp när storhopen 40-talister (dit jag själv råkar höra) försvinner in i dimman, in i glömskans förlorade land och alla ljusen brinna oppsan och sätter inte bara Anders Perssons stuga i ljusan låga.
Min kärlek till hemmet beror på att jag drabbats av mental postcovid. En biverkning av förpassningen till Riskgruppen där alla 70-plussare arkiverades. Helt plötsligt, över en natt bara, var vi för gamla för att få leva det liv vi hade. Men som författaren Märta Tikkanen sagt: "Man undgår inte döden bara för att man slutar leva”. Visdomsord Folkhälsomyndigheten missat.
I princip gällde husarrest rakt av för 70-plussare, såväl bildligt som bokstavligt. Den som vågade sig ut kände sig och betraktades som landsförrädare. Barnbarnen tittade med förskräckelse på farmor som förvandlats till en sorts självmordsbombare. Håll avstånd. En armlängd. I ett par år fick vår hero, Anders Tegnell (minns ni honom?) förklara för journalister hur lång en armlängd är. Än är det ingen som vet.
En annan, och en och annan, blir aldrig riktigt sig själv igen. Inte bara drottning Silvia åldrades tio år under isoleringen. Kommen ut på stadens gator kisar man fortfarande mot ljuset likt en mullvad just uppkommen från underjorden. Känner sig osäker och iakttagen. En gäst och främling i den egna staden. Butiker har slagit igen, nya har öppnats. Kontanterna förstår man sig inte på. Det gör inget, för nästan ingen vill ha dem. "Tar ni pengar?", hör jag en herre fråga ynglingen i varuhusets kassa. Han har tur. I den kassan tar man emot sedlar och mynt utan att kräva utredning om hur pengarna kommits över. Om här möjligen är ett fall av penningtvätt via shampoo, dammsugarpåsar och en påse Marianne.
Hur som helst är det lika bra att acceptera sitt tilltufsade jag och ta det försiktigt. Vi har liksom oflyt nu. Covid är inte borta, vinterflunsan sägs bli en värsting, ett nytt hemskt dödligt virus smyger omkring, energin krisar och Putin är inte sjuk, han är bara så där.
Först 2025 vänder det. Då har vi haft våra sju ofärdsår och hela livet går på batteri.