Till alla som älskar snö vill jag önska en riktigt god och vit jul. Skid-Stina och Skoter-Stig på jobbet är så uppspelta att de tungomålstalar. Deras ögon tindrar som tomtebloss i handen på en julklappssugen femåring.
Här ska vallas och motorvarvas. Snö, välsignade snö. Av snö är du kommen, av snö ska du åter varda.
Oj, så roligt för alla vinterälskare!
Näe, jag är inte det minsta ironisk, men det är klart att dåliga tankar flög genom mitt huvud när jag i onsdagsmorse i halvmörker vadade i närmast halvmeterdjup snö fram till bilen. De små fransyskorna försvann i de vita drivorna när de skulle morgonpinka. Förhoppningsvis tinar de fram till våren.
Bilen startar inte. Något skit har hänt med tändningslåset och nyckeln går inte att vrida om. Jag tänker att jag ska slå sönder något, men besinnar mig. Med lite möda får jag i gång gammelbilen. Det är så mycket halvblöt snö att gamla Bettan knappt rutschar ner för backen.
Att komma upp för backen efter jobbet om det inte är plogat är bara att glömma. Men den lejda snöröjaren har gjort sitt jobb. Jag kommer mig hem.
Byter raskt om och tar sammanbitet itu med skottningen. Mödosamt skottar jag det som behövs.
Va, har du ingen snöslunga? Nej, nej, så länge kroppen orkar ska jag skotta för hand. Jag tar det som träning. Jag intalar mig i alla fall det.
Mina barn har under uppväxten hört det där med att ta saker som träning när det tar emot. Jag ska inte påstå att de high-fivat när jag så att säga uppmuntrat dem på detta sätt.
Försöker fixa tändningslåset, men jag är ingen tekniker. Det är allmänt känt och jag gör inte mycket för att motverka det ryktet. Hemma är det min fru som sköter tekniken och på jobbet, ja, vem är det på jobbet?
En kollega besökte en butik där min yngsta son jobbar. Kollegan hade tekniska problem och sa lätt urskuldande att hon (nästan) var lika oteknisk som jag.
Min son tittade upp och sa ”Nej, nej, det är inte möjligt”. Min egen son sticker en dolk i sin faders bröst.
Tack och lov har jag en vän som är gud och han kan en hel del sköna konster, så han fixar tändningslåset på nolltid. Jag tror verkligen på honom, ja, det är en manlig gud. Men självklart finns det kvinnliga också. Min fru?
Och ute lägrar sig mörkret och jag känner ingen glädje, men håller med om att lite snö på backen ljusar upp tillvaron något. Så skidra och skotra på alla snö-muppar. Själv går jag in i ett mentalt ide. Där stannar jag till sommaren.