Summera, Tobbe, summera. Jag blir stum, fingrarna stelnar och personalen vid minnesarkivet verkar ha gått hem och börjat förbereda morgondagens nyårsfirande. Här ska glädjas och glammas, här ska ätas och drickas, här ska skålas i bubbel och önskas lycka och välgång, här kommer ett år som ska bli det bästa. 2012, va?
Men jag har mina tvivel. Redan när jag skriver det här känner jag järnsmak i munnen och ett sjok av oro skymmer som dimman över vattnet en ljus sommarnatt.
Inte så att jag tror på Mayakalendern, att tiden tar slut och jorden går under. Men nog hopar sig problemen, även i den västvärld som så länge låtsats att även ihållande regn botas med ett uppspänt paraply. Själv ska jag simma genom ett stålbad. Det kommer att ta sin tid.
Så det där med att summera, jag vet inte, jag minns nästan ingenting. Det var bra dagar, det var dåliga dagar, men de flesta dagar bara försvann. Kanske borde man skriva dagbok, eller en bok. Här är ditt liv, mannen, här är ditt liv.
Det ska nog gå att ta sig igenom 2012 också. Med eller utan järnsmak i munnen.
Någon skrev:
"Jag får försöka leva med mina misslyckanden, så att jag kan vara en barmhärtig människa".
Det låter rätt bra, ganska fint. Tror jag skriver under på det.
Årets finaste julklapp var t-shirten från lilla Polly. Med typsnittet från The Godfather står det istället The Dogfather och så en silhuett av en liten fransyska.
En bra jul, absolut, men redan på juldagen började en eländig förkylning härja i mig. Feber, snor och halsont fick mig på knä. Det är sådana tillfällen man älskar sin säng och soffa.
Pokerturnering? Ställ in! Krogbesök? Ställ in! Snöskottning? Ställ in! Shoppingresa med familjen till Luleå? Ställ in!
Och jag som, enligt Televinken och Älvsby-Tarzan, aldrig är sjuk. Även stål kan mjukna.
Sorry, chefen, det här är inte för dig, men jag måste medge att det inte är så illa att vara krasslig. Det finns alltid något att se (eller, nja) på tv och filmer går att hyra. Dessutom en trave böcker att plöja. Ja, när man orkar, förstås. Mest är det diverse medikamenter och baljor med te spetsade med honung. Det blir ett stillsamt nyårsfirande, men som vi gamla, lytta, sjuka och allmänt trista brukar säga; nyår är amatörernas afton.
Läser Zlatans biografi och trots att spaltmil har skrivits om boken så är det en omtumlande läsupplevelse. Zlatan berättar osminkat om sin hårdföra väg mot toppen och tecknar inte någon förskönande bild av sig själv. Jag tänker på Ulf Lundells sång "Kitsch" med textraderna "Min hand är som järn / min hud är som bark / jag har varken tradition eller arv att ta till / framåt, framåt, är allt jag kan och vill."
Jag undrar om inte Zlatanboken är årets bästsäljare, rent av årets julklapp. En bekant berättar om en som fick sju Zlatanböcker i julklapp. Det är väl någon för mycket, kan jag tycka.
Själv fick jag Simon Sebag Montefiores biografi om Jerusalem. Den är så tjock och tung att jag inte vågar läsa den i mitt omtöcknade tillstånd.
2012, ja, vi kan väl ändå hoppas på ett gott nytt år. I vart fall vill jag önska dig ett gott slut. Vi säger så.