När jag skriver detta har 998 074 människor dött i bekräftad covid-19. Sett till det genomsnittliga dödstalet per dag kommer vi under denna eftermiddag, måndag den 28 september 2020, att ha passerat en miljon döda i pandemin. Det som började som ett lokalt influensautbrott i Kina har spridit sig över världen, kastat in den i kaos och fyllt kylrum och kyrkogårdar med döda.
Alla är drabbade av denna sjukdom. Vi kan inte umgås som vi är vana, vi kan inte resa som vi brukar, vi kan inte jobba som vanligt och vi kan inte träffas som vi tidigare gjort. Vissa saknar att krama sina föräldrar, andra saknar att sola på stranden i Spanien, Grekland eller Thailand. Vissa saknar kafferasterna på kontoret, medan andra gärna skulle gå på konsert eller teater. Gemensamt för oss alla är att covid-19 gett oss något att sakna. Vi har alla förlorat något vi tagit för givet.
Men det är något annat att förlora en människa. Jag har ännu inte tvingats begrava någon som står mig nära. Jag har inte behövt ta några definitiva farväl. Men i statistiken ser jag beviset på att andra tvingats göra just det. Bakom de digitala siffrorna lurar en miljon verkliga människor som dött.
Stora tal är ofattbara för människan. Vad förstår vi om galaxer, om biljoner stjärnor, om ljusår och stora länders statsbudgetar? Stora siffror lockar oss för att de är ofattbara, likgiltiga, anonyma. Vad gör en galax för skillnad bland miljarder andra?
Med människor är det annorlunda. Även bland en miljon människor är varje människa unik. De har en historia, människor som älskar dem, ett liv som nu är slut. Föräldrar har tvingats ta farväl av sina barn, makar och makor har förlorat sina livskärlekar. Barn och barnbarn har förlorat mamma och pappa, farmor och farfar, mormor och morfar. Vänner har sett sina kompisar tas ifrån dem, kolleger möts av en tom plats där det tidigare fanns en arbetskamrat. Dessa människor kommer aldrig tillbaka. Kan vi förstå det? Att en miljon människor aldrig kommer tillbaka?
Med denna text vill jag stanna upp för att minnas de verkliga människor av kött och blod som döljer sig bakom de abstrakta siffror som utgör dödstalen i covid-19. Med detta vill jag skicka en tanke till alla de människor som förlorat sina nära och kära, sina vänner och kollegor. Även bland miljoner andra lyser varje människa för någon annan. Stryk alla nollor och en unik människa fanns där, innan covid-19 tog dem ifrån oss.