Karin Boye? I sin underbara dikt I rörelse, som nog de flesta känner till, skaldar hon "Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd". Drygt 300 mil i en buss är en lång väg.
Vår färd startar i Malmö, men för min del är den nära att ta slut innan den börjat. Kliver in i taxin som ska ta oss till bussen som väntar på Öresundsterminalen, men olyckligtvis drar någon igen dörren över mina fingrar. Smärtimpulsen är stark och jag sitter fast som i ett skruvstäd. Men inget går sönder, bara lite smärta att hantera.
Vi reser genom de platta nordvästra delarna av Tyskland och hamnar i Cochem i vackra Moseldalen. Sluttningarna längs floden Mosel är branta och täckta av vinodlingar. Den första vinprovningen står på programmet och den ska följas av fler. Vi är helt enkelt ute på en vinresa.
De tyska rieslingvinerna är en favorit när det gäller vita viner, men den tyska maten är mindre bra eller rättare sagt rätt dålig. Det brukar heta att i helvetet är det tyskarna som står för musiken och engelsmännen för maten, men jag undrar om inte tyskarna har ett finger med i matlagningen också.
"Var inte så gnällig" säger en i ressällskapet och, nää, de franska vinerna och alla kulturella upplevelser uppväger gnället. I lilla Andlau dricker vi gott lokalt vin (finns tyvärr ej på bolaget), i vackra Beaune provar vi vin i källarvalven som byggdes redan på 1300-talet och i champagnens huvudstad, Epernay, dricker vi den ädlaste av drycker.
Någon frågar hur många Champagnehus det finns och jag gissar på 300, men det är fel. Det finns cirka 5 000, så att prova alla sorter är det förstås inte tal om. Vi köper med oss ett par flaskor av märket Mercier (finns som beställningsvara på Systembolaget) efter en spännande resa i deras källarvalv och väldigt god provning.
Gott vin i all ära, men den amerikanska författaren Maya Angelou har skrivit att "Livet mäts inte av antalet andetag vi tar, utan av de stunder som tar andan ur oss".
I staden Reims får vi vara med om en sådan överväldigande upplevelse. I kvällsmörkret bjuds vi på ett musik- och ljusspel mot den överdådigt utsmyckade fasaden på katedralen Notre dame (ja, den heter också så och för den som inte vet betyder notre dame vår fru). Det är bara wow. Den som har upplevt det vet.