Vilken ögonfärg har din tonåring?
Du kanske minns det från förr, men det är möjligt att det var ett tag sedan du såg dem. Risken finns att du har en partner som också har nedslagna ögon, gamnacke och krum rygg.
Jag pratar inte om blygsel, utan om the face down generation. Med blicken riktad neråt och ett krampaktigt grepp om en smartphone jobbar de frenetiskt med fingrarna. Ständigt uppkopplade surfar de runt i en tillvaro fylld av sms, twitter, chattar, appar, ansiktsboken och instagram. Inte en minut får gå förlorad, bara gud vet vad man skulle kunna missa i så fall. Någon kanske skrev "hej, vad gör du?".
Branschen har valt att kalla det här för sociala medier och låt gå för att det gäller i en ständigt skenande cybervärld, men i det verkliga livet. Har du försökt konversera med en face down-människa?
Det är som att se en stumfilm försedd med en app som kan humma eller säga "Va?". Responsen är ungefär lika vag som ett EKG från en hjärtdöd.
Låt mig ta ett exempel. Jag och en närstående yngling tittar på fotboll på tv. Pojken sitter nerböjd och fingrar i knäet. När det blir mål höjer han hastigt blicken och får nöja sig med reprisen. Jag känner irritationen växa och till sist frågar jag surt om han ska se matchen.
Inför en sådan fråga är han oförstående och menar att han kan göra både ock samtidigt eftersom han tillhör the face down generation som uppenbarligen måste vara försedda med ett muterat öga högt upp vid hårfästet.
En kvinna jag känner berättar en liknande historia. Hon och dottern ska se en film tillsammans, men dottern som är strängt upptagen med att titta ner i sitt knä har svårt att hänga med i handlingen och frågar upprepade gånger sin mor vad som händer i filmen. Behöver jag tillägga att modern förlorar tålamodet.
Det här är ingen kampanjkrönika mot en ny skön digital värld. Ingen varning om undergången eller skräckskildring om avtrubbade introverta samhällsvarelser. Nej, det här är inget sånt. Mer en pamflett mot ett snuttifierat och ytligt sätt att kommunicera där det viktigaste är att snabbt avlägga smarta oneliners. Inte sällan utan närmare eftertanke.
Låset är sprättat till dagboken och som diarré flödar trivialiteter och känsloliv fläks ut som om det vore sista bikten före harmageddon. Det står naturligtvis alla fritt, men vem är egentligen publiken?
Vem kan tänkas vara intresserad av att få veta att A är trött i kväll, att B har ätit ärtsoppa med fläsk, att C sitter och pillar ludd i naveln?
Vem bryr sig om ännu ett instagram från vintersemestern i Thailand eller ett på den goda drinken på Stadshotellet?
Jag har faktiskt ingen aning.
En kvinna skriver på sin blogg:
"Jag stoppar aldrig ner telefonen i fickan utan har den alltid i handen. Detta är ett sjukt beteende. Ibland får jag panik för att mitt liv passerar medan jag kollar twitter och lägger ut bilder på instagram".
Och allt fler tonåringar lider av huvud- och nackvärk. Många är spända i käkarna och lider av yrsel. Kombinera det med stressen att alltid vara på och du kan ana ett växande samhällsproblem. The face down generation är här.