Det är inte någon mänsklig rättighet att kunna vältra sig i mat, att ha tillgång till mat från hela världen, eller ens tillgång till lokalproducerad mat. Det är viktigt att påminna sig om särskilt i juletider då tallrikarna fylls till brädden och avfallspåsarna likaså.
Ingen ska dö hungrig lyder mottot för årets Musikhjälpen i P3. Ett viktigt och högst aktuellt tema som nästan gör att man får lite ont i magen av att fylla kundvagnen eller ansvarsfördela rätterna på julbordet. Jag gör alltid Janssons, ibland köttbullar, fixar löjrom och grönkål, Tobbe fixar skinkan och vörtbrödet, mamma gör laxen och sillen, Tilde efterrätten, Sanna och Daniel en mumsig charkbricka. Mat är en mänsklig rättighet. Ingen ska dö hungrig.
I Sverige beräknas vi ha en självförsörjningsgrad på ungefär 50 % gällande matproduktion. I Norrbotten ligger självförsörjningsgrad bara på ungefär 20-25 %. Vi har inte upplevt matbrist på mycket länge, vi har producerat och inte minst importerat mat i hög utsträckning under många långa år och inte förrän kriget i Ukraina så landade insikten om att vi har nästan ingen krisplan alls om det värsta skulle inträffa. Åkermark brukas inte av bönderna som förr och enormt mycket mat slängs i Norrbotten. Hela livsmedelskedjan är beroende av att bland annat el, vatten, IT och transporter fungerar. Det blir snabbt glest i butikshyllorna utan dagliga leveranser. Detsamma gäller om många plötsligt handlar samma varor eller mer än vanligt. Livsmedelsbutikernas lager är inte anpassade för en oväntad stor efterfrågan av varor.
Därför ska vi verkligen värna och gynna våra lokala producenter, för de gör skillnad – men det är ingen mänsklig rättighet att äta potatis från Böle, eller renskav från Arvidsjaur, det är vi konsumenter som är enda garantin. På P4 hör jag Piteåbon Anette som under många år engagerat sig i Musikhjälpen hylla årets tema. Hon har startat en digital bössa och tycker det är viktigt särskilt i juletider med värme och medmänsklighet. ”Man vet ju stressen man bara känner när man är sen med middagen och barnen är jättehungriga. Tänk då att inte ha någon mat alls att ge sina barn” säger Anette. Att var tionde människa inte vet när eller vad de kommer att äta nästa gång är galet svårt att ta in. Att barn svälter till döds medan vi äter ris à la Malta och slänger rester till hunden är sorgligt och skevt. Men vi kan i alla fall göra vårt bästa, att hjälpa andra och begränsa oss själva.