Sitter på en uteservering någonstans på den spanska solkusten med brandy och starkt kaffe framför mig. Jag njutningsröker cigg på cigg. Ja, här får man röka på uteserveringar och frågar man före som artig svensk så himlar servitören med ögonen.
Men på måndag är det slut. Då är jag mannen som slutade röka. Efter 45 år som vanerökare är det tänkt att nog är nog.
Jag vet att jag lovat det förut, men jag hoppas slippa lova det igen. En gång höll jag upp i 2-3 månader och min dåvarande chef spikade till och med upp ett diplom på väggen. Sedan föll jag igenom och gömde diplomet djupt under pappershögarna. Skamsen, absolut. Och karaktärslös.
Till mitt försvar måste jag bekänna att jag älskar att röka. Det är så vansinnigt gott och skönt att röka. Särskilt till kaffe eller kalla öl. Men det är ju dumt och farligt, det vet alla. Trots den vetskapen har jag inte tyckt att det varit värt att sluta. Det positiva och vällusten har övervägt.
Men nu har jag lovat min hustru och hintat min omgivning. Och nu skriver jag det här. Det blir med andra ord väldigt jobbigt att inte hålla mitt löfte. Det måste få ett slut. Jag är för fan 60 plus med pipande luftrör och begynnande rökhosta.
Jag hoppas verkligen att jag vinner den här inre striden. Det här kriget med mig själv. Mannen som slutade röka! Det låter ju nästan lite tufft. Inte riktigt som mannen som kom in från kylan, men i alla fall.
Men det finns en sak som jag ska börja om med på måndag. Matlagning! Det har jag inte gjort på riktigt sedan valborgsmässoafton. Det är en ofantligt lång tid och beror på den gigantiska vattenskada som visade sitt fula tryne den första maj.
Inget kök under fem månader. Visst, jag har grillat utomhus och hackat ihop sallader, men nu pratar jag om riktig matlagning. Du vet, när man står där i köket och hackar och donar en lördagseftermiddag med bästa musiken på och ett glas rött på bekvämt avstånd.
Den där befriande känslan när allt bara känns lugnt och avslappnat. Ibland blir det till och med riktigt gott. Även om jag nästan alltid är lite självkritisk. Det ska smackas och hummas och rannsakas. Samtidigt som alla andra sitter där och slevar i sig. Hallå, säg någonting! Är det inte lite för salt? Borde jag inte ha finhackat lite bättre? Och köttet, är det verkligen medium rare?
Men det måste vara bättre att laga mat än att röka? Jag hoppas det, jag tror det.