Annars brukar ju vi norrbottningar demonstrativt hålla käften när det kommer till snö. Det må ju vara hänt att man i Stockholm gör en stor sak av en snöstorm, men här i Norrbotten är det en icke-grej. Man borstar av sig lite ledigt och ser ovetandes ut. Om någon med dialekt frågar om kyla och snö så rycker man på axlarna och låtsas som att det regnar. Tvingar de sig ändå på en och kräver ett svar kan man alltid parafrasera Pistvakt, när Olle läser av febertermometern: "Inte visste jag att den kunde visa plus också!".
Själv älskar jag snö. Jag gillade snön när jag var liten och den fäblessen verkar aldrig gå över. Jag blir som ett barn så snart det börjar snöa. Det finns en magi i snö som jag aldrig växer ifrån, och det är en av de sakerna jag saknat mest när jag bott söderut och utomlands. Det är något visst med den norrbottniska vintern, något urtida och magiskt och stort som är svårt att hitta på andra platser. Snön verkar isolera världen och få den att kännas mer avlägsen, och det är en känsla jag gillar. Jag tycker om att känna mig insnöad, och jag gillar att se världen drunkna i det där rena, glittrande dammet. I och med att isoleringen blir påtaglig känns världen större. Avstånden dras ut som på ett hav. Som att den där snön aldrig tar slut. Det är tröstande.
Just därför blir jag också deppad när vi här uppe allt oftare verkar drabbas av Stockholmsvintrar. Det kränker hela min uppfattning om Norrbotten som mitt hem. Det är något djupt stötande när vår vinter sänks till de slasknivåer som sydligare breddgrader uppvisar. Stockholmsvinter gör sig helt okej i Stockholm, men här uppe är det en styggelse. Töväder i januari kan förstöra vilket bra humör som helst. Snön blir gul, vägarna grusas, allt blir fult och smutsigt. Töväder är som en landskapets leversjukdom. På våren må det väl vara, men mitt i vintern? Nej tack.
Icke desto mindre kan ju en meter snö på två dagar ställa till med en hel del bekymmer. Därför är det på sin plats att utdela en dröse med medaljer till vår snöröjningspersonal. Jag var själv ute på vägarna under lördagsmorgonen och kunde bara vara imponerad. Finfina vintervägar trots ordentlig snöstorm. Ni har gjort ett kanonjobb. Nu hoppas jag att ni borstar av er lite ledigt och demonstrativt håller käften. Det är trots allt en fin tradition vi har, att inte göra en stor grej av lite snö.