Namnet Lucia ligger inte långt från Lucifer och förr, på den tiden då folk var nånting så djävulskt dumma i huvudet, betraktades hon av vissa som ett ont väsen.
Enligt den julianska tideräkningen, som de senaste 400 åren efter hand fått ge vika för den gregorianska, var lucianatten årets längsta. Trolldom och magi låg i luften och ingen gick säker för de onda krafterna. Om oturen var framme kunde man rent av stöta på Luse, också kallad Lusse eller Lusepär. Kärt barn har många noanamn, men det är förstås Lucifer som åsyftas.
Min farmor kallade honom för Hornpär, han med bockfötterna. Oj, oj, vad rädd jag var som barn när hon med olycksbådande röst drog sina historier.
Numera är det väl mest bara glädje i luften när vi dagen till ära njuter av sångens kraft och ljusens sken. Har vi tur bjuds vi på en, oops, lussebulle. Eller djävulskatt som detta bröd kallades förr.
Mindre än två veckor till jul och när jag skrev det här var det plusgrader, blött och isigt. Kanske kommer det snö i helgen eller om det vill sig riktigt illa blir det regn.
Det är ingen tvekan om att världen står inför stora klimatförändringar, om än det inte är första gången vädret är varmt för årstiden och snön inte riktigt vill fästa.
Så, årets milda höst/förvinter är kanske en sak, men värre är att mänskligheten verkar sakna förmåga att bromsa den stora klimatförändringen. Förnekarna, ofta äldre män, låter barnen och barnbarnen möta de problem framtiden med största sannolikhet kommer att bjuda på. Inte så konstigt kanske att det föds allt färre barn.
När de som är lagda åt det vidskepliga övertolkar 1500-talsprofeten Nostradamus och den mer nutida Baba Vanga, en blind kvinna från Bulgarien, så är det olycksbådande moln som tornar upp sig inför 2025.
Nostradamus skrifter är nästan 500 år gamla och behandlar mest historiskt återkommande händelser som krig och naturkatastrofer. Således inte konstigt att han varnar för kommande grymheter i form av krig och förödande sjukdomsepidemier.
Möjligen är det mer spännande att Baba Vanga lovat att ET är på ingång nästa år. Den som lever får se.
Här kan tilläggas att jag inte tror på spådomar och aktar mig för bekräftelsebias, men därmed inte sagt att jag är särskilt optimistisk inför framtiden. Nej, krigen rasar oförtrutet, ekonomin går på slak lina och, som nämnt, klimatförändringarna är illavarslande.