6 juni. Sveriges Nationaldag och min första lediga dag på en lång semester. Här borde finnas all anledning att fira. Här är det en spricka i betongen i vilket ljuset borde strömma in. Men det känns precis tvärtom. I den här sprickan väller det fulaste ut. En ful, fel och omänsklig värld – i varje samtalsämne, över hela internet och i alla nyhetssändningar.
En liten nyhetsrecap från året hittills? En pandemi härjar. 386 000 döda över hela världen. En redan belastad sjukvård har belastats – och ska fortsätta belastas – ännu mer till följderna av detta, med kassa arbetsvillkor tillika löner som tack. I Amazonas skövlas regnskog som om det bokstavligen inte fanns någon morgondag – 55% mer än vid samma tidpunkt förra året. Klimatföljderna av detta är, som en underdrift, oerhört allvarliga. I Sverige varslades 69 000 människor från sina jobb i mars och april. Arbetsmarknader världen över drabbas på liknande sätt. I USA kvävs en svart man till döds på öppen gata av en polis – inte den första svarta mannen som mördas och inte den första polisen som tar ett oskyldigt liv. Följderna blir protester världen över – som möts av empatibefriad idioti från flera håll, däribland Vita Huset. För att nämna NÅGRA grejer av många fler vansinnen, anno världen 2020.
Att världen vi lever i är fel på många sätt är ju tyvärr inga nyheter. Men att så många orättvisor och vidrigheter kulminerar under en tid då många människor sitter hemma med näsorna i mobilerna och framför nyhetssändningar och faktiskt TAR IN sin omvärld; det måste väl få anses vara ett unikt sammanträffande? Det kan inte vara en slump. Här ligger skitåret 2020, skitvärlden vi lever i, naken och blottad i bakvattnet av corona, och jag vägrar tro att det inte finns någon mening med det. Här är en spricka i betongen, som vi måste se och fylla med medmänsklighet, ansvar och både egna och politiska insatser. Vända skitåret 2020 till året då vi började göra saker annorlunda.
För nu, vänner och bekanta, är det dags att ta tag i den där klumpen i magen som du, om du inte är en empatibefriad person, känner – den som säger att det är något som är fel med världen vi är en del av. Se den klumpen, håll fast den, släpp inte taget, lyssna på den tills du förstår vad den försöker säga dig. Och sen gör du allt du kan för att ställa det som är fel till rätta.
6 juni. Sveriges Nationaldag och min första semesterdag. Jag börjar med att dyka rätt ner i sprickan och göra allt jag kan för att skopa upp skit ur den. Skit som är min egen och vår gemensamma. Hur firar ni?