Lättjans olidliga lätthet

Nytt år och arktisk kyla. Så vad gör man? Skulle säga ingenting i mitt fall. Eller, rättare sagt, jag hemfaller åt dödssynder. Låter lättjan ta över.

2024 inleds med extremkyla och för en tidsmiljonär blir det en bra anledning att hemfalla åt dödssynden lättja. Men kylan gick till plus och det blev svårare att ligga kvar i sitt ide.

2024 inleds med extremkyla och för en tidsmiljonär blir det en bra anledning att hemfalla åt dödssynden lättja. Men kylan gick till plus och det blev svårare att ligga kvar i sitt ide.

Foto: Foto: Norrans redaktion

Krönika2024-01-12 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En gång arbetade jag. Ett helt liv arbetade jag. Väckarklockans chockvågor gick som stötar genom min trötta kropp. Jag har nästan glömt hur det var. Det är längesen det ringde tidiga morgnar. Som tidsmiljonär äger jag min dag och är fri att göra vad som faller mig in.

Men när minusgraderna passerar 30 under årets första dagar är det inte mycket som faller mig in. Så jag ägnar mig åt lättja. Orkar inte bry mig. Ett tillstånd som inom kristendomens moraltradition räknas som en av de sju dödssynderna.

Så där ligger jag under filten i soffan och tittar på tv. Vad som helst och blir det för tråkigt så slumrar jag till eller läser bok. Tredje delen av Henrik Bergggrens eminenta trilogi "Landet utanför" om krigsåren 1939-1945 i Sverige. Det finns så klart mycket att säga om den svenska hållningen under kriget. Somligt är skamligt, men det tar vi en annan gång. Bergggren är hur som helst mycket bra.

I köket är det svinkallt, som värst under 15 grader, dessa iskalla dagar. Jag överger således mitt favoritrum och bäddar ner mig i soffan. Lättjan är som smör i mitt blodomlopp. Och när jag ändå är igång med att dödssynda så lägger jag till frosseri och vällust. Det känns bara bra.

Sport är också bra att ha (ja, inte att idka, men väl att titta på) när lättjan har lindat sina tentaklar runt tv-soffan. Tour de ski, skidskytte, Junior-VM i hockey och fotboll i en strid ström. Jag ser i princip allt från min soffliggande position. 

Men så blir det plusgrader och betydligt svårare att skylla på vädret. Ångesten börjar rida mig och mitt överjag vill att vi sätter fart. Gör något! Stånga mig! Men jag håller mot. Allt har sin tid, tänker jag trotsigt och hittar ett nytt program som jag tvunget måste se. "Året var 1974" på SVT Play. Lagom småputtrigt och nostalgiskt tidsdokument och så dyker plötsligt Hemmingsmark upp i ett inslag. Byn har utlyst pengar till alla som flyttar in och några nappar. 

Och vi skriver 2024 sedan några dagar. Någon säger att det är ett årtal som ligger bra i munnen. Jag provar att säga det högt och, visst, 2024 funkar helt okej. Men att utifrån det tro att det här blir ett särskilt bra år får väl klassas som aningen tveksamt. Det känns som att mycket dåligt kan fortsätta i samma spår som 2023. Ett år som lämnade mycket att önska för alla och envar. Vi ser!