Hahaha, jag skrattade hela vägen till banken när det avslöjades att Pitesonen Fredrik Mattsson ligger bakom konstprojektet med den "falska" horkarlskronan. Att döma av webbkommentarerna är det inte alla som delar min förtjusning.
Inte så att jag tycker att budskapet på kronan är särskilt sofistikerat, men konceptet har varit en följetong i sommar och väckt nyfikenhet och känslor. Att PT kan sägas vara en del av denna berättelse kan säkert betraktas från olika utgångspunkter. Jag nöjer mig med att konstatera att myntet existerar. Att sedan Fredriks mamma har varit involverad och skojat med media tar jag med största ro. Det enda som grämer mig är att jag inte kommit över ett eget exemplar. Något som inte varit möjligt eftersom mynten inte cirkulerat i handeln.
Eventuella juridiska följder för Fredrik Mattsson blir i slutänden sannolikt en del av detta konstprojekt.
En annan skojig berättelse är att polisen i Arvidsjaur parkerar på handikapplats när det ska inhandlas lunch. Inte så att jag förfäras över de slöa konstaplarnas tilltag, men givetvis är det dumt att ställa bilen på en handikappruta. Det är nämligen förknippat med en rejäl bot.
Det som slagit mig är att det nästan aldrig står några bilar på handikapplatserna. När det är drag i stan kan du tvingas köra runt för att hitta en ledig p-plats, men handikapplatserna är tomma. Jag har exempelvis aldrig sett en bil stå på de tre handikapprutorna utanför gamla polishuset i Piteå.
För att undvika missförstånd vill jag poängtera att det givetvis måste finnas handikapplatser.
Sänkt reporänta för vilken gång i ordningen, men numera lever bankerna i sin egen bubbla. Räntorna har inte följt med neråt, men den här gången verkar det bli vissa justeringar. Det är i så fall en välkommen förändring för alla med bolån och andra banklån.
Det är kanske dumt att vara alltför optimistisk, men när jag ska lägga om lånen i oktober finns det anledning att ta sänkta räntor i beaktande. Ska man tro ekonomisk expertis så finns det ett relativt stort förhandlingsutrymme.
Det kanske inte är någon riktning eller något mål med dagens spalt. Det beror möjligen på att sommaren flyktar och att ruggigare tider står för dörren. Alltså avbryter jag alla arbeten på tomten och gör mig redo för soffan. Fast så sorglöst är det sällan. Plötsligt är jag inbegripen i tämligen omfattande renoveringsarbeten inomhus.
Tak målas, golvmattor slits bort och de gamla dörrarna åker ut. Här ska rustas.
En dag gör jag det förbjudna. Eller i vart fall något som inte riktigt går ihop med min aversion för shopping.
"Ska vi fara till Ikea" föreslår jag hustrun och måste genast springa efter luktsaltet för att få liv i henne igen.
För mig är normalt ett besök i ett köptempel en handling som motsvarar när en spindelfobiker klappar en tarantel, men jag är helt lugn. Till och med när jag betalar i kassan. Det kostar! Ungefär som när medlemmar i vissa samfund måste skänka tionde för att ha sin position i församlingen intakt.
I helgen ska jag riva ut halva övervåningen. Och källaren! Kanske bygger jag på en våning när jag ändå är i gång.