Vi är i byn Promajna på den dalmatiska kusten i Kroatien. Det är varmt, mycket varmt och det blir en hel del poolhäng under parasollen med drinkar och musik. AC/DC är i all sin enkelhet en av de bästa rockbanden ever. Det svänger värre än på ett bättre Maranata-möte.
I den lite större stan Makarska besöker vi snäckmuseet inhyst i ett gammalt franciskanerkloster. Här samsas runt 3 000 olika snäckor, en del små, andra jättestora. Guiden berättar att i en av de gigantiska sorterna hittades en bautapärla på sex kilo som såldes för sju miljoner dollar.
Väderprognosen vid avfärd var regn, rätt mycket regn, men det stämmer inte alls. Nää, här är det obarmhärtig sol som gäller.
Läste att Tina Turner är död och tog del av hyllningarna av den fantastiska sångerskan. För egen del tycker jag att hennes bästa stunder är från tiden som vokalist i maken Ike Turners band. Vilket sväng, vilket drag. Att han var ett svin är en tråkigare del av historien.
På planet tjatar flygpersonalen om att det är förbjudet att röka ombord, så även på toaletten. Nähä, misstänker att alla vet det vi det här laget. En gång fick man röka i bakre delen av planet, men det var väldigt längesen.
Det blir lite kaos innan vi kommer iväg från Arlanda. Svågern ska ansluta med Arlanda Express. Som spårar ur! Det blir tråkig stämning och ingen tror att han ska hinna, men som genom ett mirakel kommer han springande till gaten i sista stund. Ibland sker små mirakel.
Som sagt, det är varmt i Kroatien och inte särskilt billigt. Landet införde euron som valuta vid årsskiftet och vi får höra att det innebar en rejäl prishöjning på det mesta. So what, vi tillhör den rika delen av världen och har hyggligt med slantar med oss.
Vi äter gott på en restaurang som tagit namnet Tribidrag efter druvan. Det är goda droppar och om jag förstått det rätt är tribidrag alla zinfandels urmoder.
Jag har med mig en av mina favoritförfattare, Conn Iggulden, när det gäller lättare äventyrsromaner. "Bergets väktare" handlar om Djingis Khan och hans mongolers härjningar och strider mot till synes, men bara till synes övermäktiga muslimska härar.
Iggulden skriver rappt och även om det inte är en faktaroman så fuskar han inte.
Jag fastnar vid en rad som en buddhistisk kvinna tänker.
"Livet är bara en kort och orolig feberdröm, ett kort andetag av en lång sömn."
Lite så är det kanske.