Barnbarnen har varit och farit. Tystnaden är påträngande. Huset liksom håller andan. Energin från en fyraåring och en sexåring skulle gott räcka till att driva kylen och frysen.
I hallen ligger en Foppatoffel. Blommig. Storlek tjugofyra. Den saknar sin partner. Askungen sprang bort den när hon tävlade med storasyster om att hinna först till grinden. Prinsen kanske hittar den till våren. Urväxt. Hon kommer inte att få sin prins och hela kungariket. Lika bra det. Verkar ha det jobbigt dom där. Serien "En unge i minuten" har nog rojalistisk grund. Undrar om dom får royalty? Det var lågt. Ursäkta. Värmen. Den förbaskade värmen.
På kakelugnsspjället hänger en liten midsommarkrans. Lagom till en tvåmånaders kille. Hans systrar tillhörde de tappra som i kyla och ösregn dansade runt midsommarstången i Badhusparken. PT fotade. Titta, jag är med i tidningen, hojtade fyraåringen. Så mycket "hon", var det nu inte. Det var stöveln som tittade fram i dansens virvlar. Och sen hittades litet spridda skurar av familjen här och där på bilden. En mössa, en arm, en näsa. Super!
I badkaret har ett fartyg gått under med besättning och hela bibban. Av allt att döma Noas ark som den här gången inte strandade på berget Ararat. Det gick inte well, det gick to hell. Noa själv ligger på botten med en giraff och ett lejon. En av denna ökensommars hintar om vad som komma skall, tänker jag dystert.
Att få rätt är inte alltid bra, även om det känns bra att få rätt. Vi kommer att få klaga. På torka och värme. Den prognosen avlämnades av Spaltens meteorologiska avdelning redan i maj. Källan var Bondepraktikan och väderförhållandena på ödesdagarna Urban, Vilhelmina och Blenda. Att verkligheten sedan överdoserade är en annan sak.
Det här är inte en svensk sommar. Det är en sydeuropeisk sommar med spets. Det är mer än 260 år sedan det var så här varmt. Tvärheta dagar har vi haft sedan dess, men nu handlar det om veckor, månader. Inte vart tvåhundrade år, utan vart fjärde eller vart annat. Eller jämt. Sensationellt, säger SMHI. Ingen tvekan. Nu handlar det om klimatförändringar. Om övergång till varmare klimat. Tänk, att det som borde låta löftesrikt för en nordbo, känns så skrämmande.
En färsk kartläggning av svenska folkets oro toppas av klimatförändringar och miljöförstöring. Befogat. Det brinner i knutarna. Bokstavligt talat. Skogen brinner, djuren nödslaktas, dricksvattnet förgiftas, flyget står stilla, tågen står stilla, bensinen är skitdyr och miljöpolitiken har kokat ner till att släcka bränder som klimatförändringarna orsakar. Ungefär som att försäkra huset när det redan brinner.
Miljöpartiet borde ligga bra till i opinionsundersökningarna inför valet. Gör dom det? Nej, verkligen inte. Partiet tycks knappt ta sig in i riksdagen. Sverigedemokraternas paradnummer, rädslan för flyktingar och religiösa motsättningar, kommer sist på folkets oroslista. Till och med oron för ökad främlingsfientlighet kommer före. Ändå kan SD-ledaren Jimmie Åkesson bli valets segrare. Såvida inte partiets politik går upp i rök.
"När man ser på hur barna växer upp och står i, kan man undra om barna nånsin får det som vi ?" Hasse Alfredssons framtidslåt känns hemskt mycket nu. Men kvällarna är i alla fall fina.