Ja! Dom lever. Alla nio. Vissa med stor tvekan, men det finns där. Livet! Pelargonsticklingarna spirar i sina krukor. Sträcker sig på tå mot marssolen och jag ler. Inte ofta nuförtiden.
På radion körs ett program på temat “Vad har du lärt dig av året med corona?” Tackar som frågar. Jag har lärt mig att se närsynt på närmiljön, upptäcka små nära ting och förundras.
Utanför fönstret fladdrar en fjäril förbi. Den har snappat prognosen om en onormalt tidig vår. Inser att den är lurad och försvinner snabbt hem till stugvärmen.
På fönsterbänken ligger en pytteliten svart prick som vid närmare undersökning visar tecken på liv som den slåss för. Den har fastnat i ett mikrolurv och i befrielsekampen har den, likt en sköldpadda, hamnat på rygg där den ligger och uppgivet småsparkar med sina sex ben.
Det är här alla pyttars räddare träder in. Pillar försiktigt bort lurvet och vänder på pricken som inte är någon sköldpadda utan en nyckelpiga som berusad av lycka springer fram och åter på fönsterbänken. Paraderar som för att visa sin tacksamhet och jag blir glad, känner hur min karma förbättras, och säger: Ingen orsak. Det var så litet så.
Nyckelpigan har tre prickar, formerade som en varningstriangel och varning är just vad prickarna signalerar. Rör du mig så dör du. Nyckelpigor är inga gullpluttar, har läst på, de är predatorer och kannibaler. Kan tugga i sig flera tusen bladlöss på en sommar, det tackar jag för, och när lössen är slut går de loss på av ålder försvagade släktingar. Knaster, knaster, knaster.
Fnoskig? Förmodligen. Det är sådant man blir av långvarig social svält. Men vi har också detta osannolika år till en del blivit friskare. Säsongsinfluensan är borttvättad liksom vinterkräksjukan. Fantastiskt vad tvål, vatten, avstånd och handskakningsförbud kan åstadkomma. Fortsätter vi med den här livsstilen kommer penicillinet att återfå sin storhetstid och vi slipper dö i halsfluss.
Mera positivt. Jorden, mitt skepp i rymden, närmar sig solen. Vårdagjämningen har timat, sommartiden har inträtt, tjuvtränade genom att ställa fram klockan en vecka i förväg, och jorden har undgått att krocka med en jätteasteroid som svischade förbi i 124000 kilometer i timmen. Phuu!
En annan gång, för 66 miljoner år sedan, gick det inte lika bra och sjuttiofem procent av allt liv på jorden utplånades. Det är väl från de återstående tjugofem procenten en annan kommer. Planterad som en pelargonstickling. Ha en måttligt glad påsk!