Mina tv- och radiodeadlines har passerat, rapporter är inlämnade, workshops genomförda. Pust. Då längtar jag efter att få knåda något hårt med händerna. Se något annat än högar av papper jäsa. Känna smör och kladd mellan fingrarna och dra in doften av kanel och kardemumma.
Igår hade jag äran att få hålla en inspirationsföreläsning under Pensionatets häftiga rubrik ”Världens bästa fredag”. Kunskapsutbyten, inspiration, surdegsbröd, innovation, design, klokskap, udda stolar, skissa på prototyper, yoga för den som känner för det eller dreja en skål kanske passar nån annan.
Vi hällde upp kaffet och slog oss ner – vi kulturarbetare, stora företagsledare, nån konstnär, nån investerare, nån lärare, byggbranschfolk, en koncern-vd, designers, analytiker på Norrlandsfonden, personal från psykiatrin. Ja, till och med ett par lulebor hade stigit upp tidigt på morgonen och kört till Piteå. Det blev ett redigt och härligt spretigt gäng.
Vi ”checkade in” genom att i smågrupper prata om vilken bok vi drömmer om att skriva. Nästan alla skulle skriva en bok. Om ledarskap, om hundar, och om hur man hittar lycka, om hur man bygger härliga miljöer och platser som människor vill komma till.
Och en av vår tids viktigaste frågor är ju: hur bygger vi städer där folk vill odla perenner? Där vi vill stanna år efter år?
Eftersom mitt uppdrag var att inspirera och skapa hopp och lust pratade jag om vikten av vätgasproduktion och om varför Luleå hamn muddras. Haha, ni tror jag skojar, men icke sa Nicke. Tack och lov inte hela tiden, men min point var peppa till bransch- och kunskapsöverskridande möten. Vi måste träffas mer gränsöverskridande. Vi bagare, ingenjörer, entreprenörer, konstnärer och industriarbetare. Annars riskerar vi att förlora makt, och inflytande när det gäller det pågående samhällsbyggandet. Vi riskerar att inte kunna ta del av alla stora affärer som just nu sker om vi inte har koll. Och saknas kreativitet och kultur och surdegsbröd så riskerar också de stora satsningarna att utebli för att vi saknar inflyttning. Kunskap och makt måste spridas, och kapital och investeringar måste fördelas bättre.
Kreativa mötesplatser med skärningspunkter mellan branscher skapar oväntade effekter då udda företag eller nya konstellationer av människor träffas. Det är det enda sättet att lyckas. Lyckas bygga platser där människor vill stanna och baka kanelbullar.