Det finns mycket som är trevligt och roligt med att resa utomlands. En skön grej är att lämna ett blåsigt och regnigt Skellefteå och fyra timmar senare kliva ut i en bastu i spanska Girona.
En annan skön grej är att lämna vardagen och koppla bort alla måsten. Jag känner folk som närmast tvångsmässigt känner sig nödgade att vara uppkopplade mer eller mindre dygnet runt, oavsett semester eller inte. De har av någon märklig anledning fått för sig att de är oumbärliga.
Det gäller inte mig. Jag loggar ut när det är semester. Tryggt förvissad om att de som jobbar är fullt kapabla att göra det som ska göras. Med andra ord stänger jag av mobilen i samma stund som jag kliver ombord på Ryanairs billiga, men trånga plan till Girona. Dessförinnan har desperata kvällstidningsredaktörer bönat och bett om lite draghjälp beträffande min story om de märkliga uppsägningarna på Goexcellent i Piteå.
Sorry, ring nyhetschefen. Spanien nästa.
För en yrkesmänniska som har nyhetsflödet som sin viktigaste näringskälla är det givetvis guld att ibland få stänga av. Under tio dagar är jag lyckligt ovetande om vad som händer i Piteå, Sverige och världen. Det går alldeles utmärkt. Om Jorden går under lär det väl märkas på något sätt även på en solaltan vid Medelhavet.
Okej, jag erkänner att jag radiolyssnade på Sveriges olyckliga förlust i Ungern samma kväll vi anlände till Spanien. Med facit i hand fullkomligt onödigt.
Sol och värme är också en orsak till att vi reser söderut. Det är något visst med sommarvärme dygnet runt. Att sitta vid poolen med ett glas kall cava och filosofera om livet eller läsa en god bok är guld.
Överhuvudtaget är mat och dryck trevligt. Härliga Riojaviner, kalla öl och goda drinkar, som en isig mojitos, tillhör livets goda under den spanska solen. Visst, drick gärna alkoholfritt, men inte jag. Det finns gott om tid för det när vardagen släpar sig fram och kylan tvingar in oss i våra dyrt uppvärmda hus i vinter. Fy fan, snart ska en ny istid genomlidas.
God mat är ett annat trevligt kapitel. Tyvärr ramlar jag över en usel paella en kväll, men de grillade musslorna och tapasbarens överflöd är kulinariska höjdare.
Jag har bestämt mig för att laga en egen paella som knäcker det mesta. Jag ringer när det är serverat.
En annan skön grej är rätten att slappa. Att bara låta dagen gå och låta saker falla sig som de faller.
Turligt nog är jag lyckligt ointresserad av shopping. Det gäller inte alla i sällskapet. Särskilt den yngre generationen gillar att stressade kila in och ut i Barcelonas många butiker. Själv drar jag mig till de gamla gotiska kvarteren där jag kan beundra arkitekturen och fantisera om svunna tider i de trånga gränderna.
När så krävs sjunker jag ner på en uteservering och beställer una cervesa, por favor. Ska jag minnas en så får det bli den på Café Babel på det lilla och lugna torget Calle del Correro Viejo i skugga under lummiga lövträd.
Att komma hem till regn och rusk är också en upplevelse. Tufft, men i dag är det höstdagjämning och jag firar helgen med att vandra i fjällen vid den norska gränsen. Kallas visst livskvalitet.