Han blev åttiosju. Själv trodde han att astman, han kämpade med från barnsben, skulle ta honom redan i tonåren. Frivilligt tänkte han inte ge sig. Sprang, cyklade, åkte skidor och spelade fotboll. En kompetent högerinner var han. “Bleik och mager, såg ut som han uppstått från det döda, men nog f-n visst han vors måle var”, sa n´Ivar, kommentator på expertbänken, när han lyfte hemmalaget till seger.
Pessimistisk om framtiden, hade han ändå redan som liten hyfsat stora planer. Vad ska du bli när du blir stor? frågade storasyster: Kung. Jag ska bli kung. Hette man Gustav blev man kung.
Jonas Gustav Johansson var en klassresenär. En resa som, för att ta genvägen, började som nummer åtta i en barnrik familj i Markbygden, journalistjobb på NSD, NK och PT och slutade i redaktionsledningen för Dagens Nyheter.
Att få anställning på Sveriges största dagstidning var en dröm. Chansen kom 1967 när DN sökte en motorjournalist. Som ägare till en äldre trilskande Mercedes hade han visserligen lärt sig ett och annat om motorer, dock inte tillräckligt. Men, sa chefredaktör Olof Lagerkrantz, vi kan nog ha nytta av dig ändå och anställde den då 30-årige Gustav. En god investering. Här hade DN en blivande nattredaktör, förstasidesredaktör, reporter, ledare för en omfattande teknisk omläggning, redaktionschef och slutligen också, tillförordnad ansvarig utgivare.
Nu är han nog så nära kung han kan bli, sa storasyster.
Bror var feminist långt innan begreppet fanns. Aktiv i ledningen för journalistklubben på DN verkade han för att höja kvinnolönerna. Lön efter kompetens, inte efter kön.
Som barn förundrades jag över att brorsan hjälpte mamma med städning och disk. Inte vanligt bland killar på 50-talet. Han månade om husdjuren. Byggde bro över “mokkaromme” (kossornas pink- och bajsränna) i fuset så att kattungarna, som fötts i kalvbåset, kunde ta sig ut i världen. Min beundran steg.
Han var den som såg till att jag tog min examen, räddade mig från konsum i grannbyn och från att förblöda av ett skärsår och han gav mig en lätt knuff in på journalistbanan. Vi behöver alla nån som skjuter på.
Vassa armbågar ägde han inga. Lyftes fram i ljuset av andra. När han fyllde sextio var det Öppet Hus på Sveavägen i Täby. DN-redaktionen fyllde huset. En gäst betraktade hopen av gratulanter och sa:“Tänk att vara storchef och ändå ha så många vänner”.
Broder Gustav var lätt att tycka om.