Kanske inte vacker, men tillräckligt fin

Förstorade läppar är upp till var och en, men inte alltid ett lyft och troligen inte bästa vägen när man ska försonas med sitt fejs.

Krönika2021-08-20 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det satt en lapp klistrad vid kassan på macken när jag skulle betala för bubbelvattnet. "Du är fin" stod det. Uhu, jag blev genast på bättre humör. Nej, jag går inte runt och tänker på hur fin jag är, men budskapet var just fint. Fin? Ja, men ändå.

Hemma hade vi i flera år en liten lapp på toaspegeln. Det stod "Du är vacker" och utan att överdriva så var det emellanåt ganska upplyftande. Jag vet förstås att jag inte är påfallande vacker, men samtidigt har jag aldrig funderat på plastikkirurgi. Man kan säga att jag, liksom många andra, har försonats med och är tämligen nöjd med det fejs jag fick i genlotteriet.

Måste erkänna att jag inte vet om även "många andra" är nöjda med sitt utseende. Trots allt är skönhet och kroppsvård ett livsprojekt för många. Jag vill poängtera att var och en gör sitt, men för att ta ett exempel så är det långt ifrån alltid som läppförstoring innebär en förbättring av utseendet. Ibland blir resultatet snarare makabert.

Troligen hade dessa missnöjda-med-utseendet-personer inga uppmuntrande lappar på spegeln. Kanske stod det istället "När du har en dålig dag, glöm inte att du är ful också" på lappen.

Skönhet ligger väl i betraktarens ögon. Eller hur bra vi mår som individer när vi ser oss i spegeln. Jag tänker att vi först måste läka och försonas med vår skuggsida innan vi på riktigt kan ta till oss en lapp med budskapet "Du är fin". Men vad andra tycker och tänker kan vi väl skita i.

Kroppsvård är för många lika med helig mark. Fjädrarna putsas och musklerna trimmas när svettdroppar bildar pöler på golvet. Det är självklart bra att hålla sig i form och den sköna muskelsmärtan efter ett hårt pass är nära nog som ett narkotikum.

För att få ihop ett mer långvarigt resultat så krävs återkommande träning. Kondition är en färskvara. Jag känner det när jag med flugspöet i handen hoppar mellan stenar och vadar i strömmande vatten, men det tar sig fort. På bara några dagar är den förbättrade balansen och styrkan i särskilt nederdelen av kroppen påtaglig.

Gym i all ära, men den som till äventyrs skulle hoppa på steniga stränder och vada i strömmar varje dag skulle snart vara i topptrim. 

Och sommaren går mot sitt slut. Vilken sommar, så många varma dagar. Men som vanligt försvann dagarna med svindlande hastighet. Nu väntar hösten och förmodligen en fjärde våg av det där förbannade viruset.