Idag är det ganska precis två år sedan jag fick lära mig säga och stava till statsepidemiolog. Träning ger färdighet. Numera är det inga problem. Numera hittar fingrarna alldeles själva bland tangenterna. Likt en gammal arbetshäst som själv hittar hem när kusken somnat på timmerlasset.
Anders Tegnell, innehavaren av den svåruttalade och svårstavade titeln, hade fram till detta datum aldrig haft någon som helst betydelse i mitt liv. Ytterst få visste vem han var. Att han överhuvudtaget existerade. Det var som med tomten. Skulle man tro på honom eller inte. Han blev min landsfader. En stoiker att hålla i handen när coronavågen sköljde över landet och tog liv med sig.
Få har gjort en så raketartad och troligen ovillig kändiskarriär. Så känd är han att hans namn blivit en titel. I tidningarna kan man läsa om det och det landets “Tegnell”. Känd över hela världen spelar han huvudrollen i en dokumentär om Sveriges coronastrategi. Kommer i TV i mars. Fler filmer planeras.
Allt fler studier visar att nedstängningar och inlåsningar knappt haft någon betydelse alls för dödstalen. Däremot har de skadat både hälsa och ekonomi. Lagom är bäst. Kombinerat med vaccin.
I dag lyfts nästan alla restriktioner och jag lever om än något vidbränd med själsliga skrubbsår. Hur det ska firas? Knappt alls. Hjärntvättad som man är blir det att försiktigt närma sig verkligheten på en armlängds avstånd.
Dessutom är det ju så att när du inte kan är det plötsligt så mycket du vill. Resa, shoppa, gå på restaurang, bio, konserter och utställningar. När du väl kan är det inte längre så viktigt. För nu har du hela livet på dig. Som när strömmen går. Då ska du passa på att brygga kaffe, stryka tvätt, se på TV, dammsuga, baka en kaka. Allt i väntan på att strömmen ska återkomma. Smart.
Pandemin anses vara över. Expertisen talar istället om endemi och det låter mycket bättre, även för den som inte behärskar grekiska. Virussjukdomen är på väg att ebba ut och vi får klara återstoden av resan efter eget förstånd.
Känner mig vilsen. Som om jag var med i ett världsomspännande experiment. En ny riskgrupp. Hur ska det gå? Ja, säger min väninna, det blir nog ungefär som när mentalsjukhus stängdes och vilsna människor skickades ut till ett liv de inte kände. Det var kanske att ta i. Hur som helst; vi möts utanför murarna.