I går var jag på Näringslivsgalan. 450 personer på ett och samma ställe. 445 för mycket för min smak, men det var ändå en trevlig kväll jag hade valt att gå på. Mest troligt kommer jag att behöva resten av helgen till att vila hjärnan från intryck.
.
Tidigare i veckan klev jag in i ett rum fullt med människor. Inom loppet av en hundradels sekund hade jag skannat av sinnesstämningen och börjat de inre spekulationerna.
Varför satt hen med kroppen mot de andra? Lite låg? Kände mig helt övertygad om att hen inte trivdes i gruppen eller med situationen. Kanske bar hen på något från i går, kanske var hen bara trött? En annan verkade sur. Kanske sur på mig? Nej ... varför det? Men tänk i fall att!
Så går jag igång. Inte en chans att jag registrerat ett enda namn – däremot varenda nyans av sinnesstämning. Vare sig jag vill eller inte.
.
Jag har jobbat mycket. Är överbelastad med intryck. Hjärnan går på högvarv. Jag får höra att jag är så känslig. Igen. Men det är faktiskt exakt så det är. Jag är känslig. För det mesta. Mycket folk. Surr och sorl. Att vara på Ikea mer än trekvart. Att både tv:n och fläkten är på samtidigt som någon pratar.
Jag pratar högkänslighet. Eller HSP (högsensitiv personlighet) om man så vill. Ingen diagnos, bara ett drag hos en person. Jag får ofta frågan varför jag väljer att ha kontor hemma, om det inte är tråkigt utan att ha någon att fika med.
.
Man ska aldrig säga aldrig, men att dela kontor med massa folk, att sitta och prata när jag har en paus i min kreativitet. Det är inget för mig.
En paus för mig betyder ofta en powernap på en kvart, eller en promenad i skogen. Inga intryck, förutom mina egna tankar och mitt eget sällskap. Ibland är det mer än nog, komiskt nog, kan jag säga!
.
Det är inte ovanligt att jag en förmiddag går med negativa tankar, har liksom en dimma i mitt fullproppade inre. Får inte ett skit gjort.
Två timmar senare står jag på barrikaderna. Full av liv, hundratio procent fokuserad. Glad och förväntansfull i själen. Trots att jag nyss var låg, med känslan av att något inte stämde. Stark och skör på en och samma gång. På en och samma dag.
.
- - - - - - - - - - -
Jag skulle inte byta en sekund
av den jag är, för när jag väl
knäckt koden för hur jag mår
bäst blir livet så mycket
roligare och mer njutbart.
- - - - - - - - - - -
.
Tydligen är tjugo procent av vår befolkning just högkänsliga, med ett väldigt rikt inre. De flesta av dem är introverta. Men några få procent bär dessutom extroverta drag, vilket gör det ännu mer komplicerat, för att sammanfatta det. Sån är jag.
I de flesta situationer tänker jag på min högkänslighet som en vacker gåva. Jag har lärt mig ett bra sätt att hantera livet som starkskör eller högkänslig. Att snabbt stänga av. Att vila ofta. Att säga nej utan att bry mig om någon menar att jag är tråkig, för det vet jag att jag inte alls är.
.
Jag skulle inte byta en sekund av den jag är, för när jag väl knäckt koden för hur jag mår bäst blir livet så mycket roligare och mer njutbart. Men visst kan jag känna att det är synd att jag inte fattade detta tidigare. När jag sprang från en sak till en annan, undrade varför jag fick magkatarr och varför jag var så trött. Men nu vet jag och det är det viktigaste.