En förtvivlad kvinna hörde av sig med ett dilemma. Hennes make sedan tio år tillbaka har varit otrogen och nu undrar hon om hon måste lämna honom. Kan man förlåta otrohet och borde man göra det?
Kvinnan befinner sig inte i en unik situation och jag tror att många andra ställt samma frågor. Jag tycker att det är intressant att just otrohet är ett av budorden vi hållit hårdast i. I en monogam relation tycks det också toppa listan av dödssynderna. Än mer intressant är att så många har så starka åsikter om hur andra par väljer att agera vid otrohet.
Jag hade inte arbetat med det jag gör om jag trodde på floskler som “en gång otrogen, alltid otrogen”. Jag tror starkt på att människan är kapabel att ändra på sig om viljan finns, även när det kommer till otrohet. Jag vet att det går att förlåta en otrohet och jag tror att människan är kapabel till att förlåta det mesta.
Jag tänker inte hänga upp mig på ämnet otrohet, mer på kraften som finns i försoning. Precis som ett läkt ben efter benbrott blir starkare tror jag att samma gäller relationer. Det här är inte en uppmuntran till att skapa konflikter, misstag gör vi så bra ändå. Men jag vill utmana er alla att våga vara kvar i en relation även när det blir obekvämt.
Man säger att det krävs 10 000 timmar för att bli expert på något. Men när det kommer till relationer behöver vi göra timmarna med samma partner. Timmarna börjar från noll, varje gång du byter relation. Det är helt enkelt omöjligt att göra 10 000 lyckliga timmar i rad med en partner. Vilket gör att de som hoppar från relation till relation aldrig kommer få de där obekväma timmarna och missar hur fint det är att nå ljuset i tunneln, hand i hand.
Att bara utforska ytan av en relation och att hela tiden jaga dopaminerna som kommer med nyförälskelse är som att försöka leva på tomma kolhydrater. Du behöver ständigt leta efter något nytt som kan ge blodsockret en skjuts. Du blir trött, grinig och hungrig snabbare.
All näringsrik föda är inte det godaste, men krävs för att hålla sig stark, både fysiskt och psykiskt. En relation behöver på samma sätt få utsättas för diskussioner, misstag, förlåtelse och försoning. Vi kommer att behöva be om förlåt och blidka vår tid innan vi kan skörda frukten av att helt och hållet lära känna vår partner.
Frågan är inte om man kan förlåta utan om man vill. Men du kan aldrig veta det förrän du verkligen försöker.
Mejla gärna på rejsmar.alexandra@gmail.com