Kalla vindar i staden i mitt hjärta

Det är kallt i storstan. Hårda och elaka isvindar sveper fram längs Stockholms gator och torg. Snö på det. Det är bara att bita ihop och, hm, gilla läget.

Isvindar och snöoväder svepte in Stockholm samtidigt som jag var på besök. Jag måste säga att det är mycket värre där än när samma sak händer hemma i Piteå. (Arkivbild)

Isvindar och snöoväder svepte in Stockholm samtidigt som jag var på besök. Jag måste säga att det är mycket värre där än när samma sak händer hemma i Piteå. (Arkivbild)

Foto: Christine Olsson/TT

Krönika2023-03-10 06:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har alltid varit lite kluven till det där om att "gilla läget", men visst kan det vara en fördel att anamma det när det blåser kallt. Men att sjunga om att se livet från den ljusa sidan som i "Life of Brian" när man hänger uppspikad känns lite overkill.

Men oavsett isvindar så gör jag som jag brukar när jag besöker staden som ligger mig så varmt om hjärtat. Jag promenerar, det kan bli en mil om dan. "Stockholm i mitt hjärta" som Berghagen skaldade.
Åt lantisar med skadat självförtroende som gapar om "Fjollträsk" eller "Tjockhult" kan jag bara le. Överseende!
Men jag minns att Stig Vig skrev dängan "Tjockhult", där en ganska dyster bild av stan målades upp.

Stockholm är en kontrast till små städer som Piteå. Här är det liv och rörelse. En jävla massa människor på språng. Det går fort och visst kan man undra varför, men det är lätt att dras med i tempot. Det beror väl på alla lantisar som flyttat in och bor dyrt i andra hand.

Efter en bira på ett billigt ölhak, 35 spänn för en halvliter, blir jag stoppad av en ung man. Han ger mig en dekal och hoppas att jag vill delta på en tillställning där svenska flaggan ska brännas. Det vill jag inte, men det är bekymmersamma tider när nya små lagar som långsamt inskränker yttrandefriheten klubbas av klåfingriga politiker.

Inte heller vill jag bränna böcker, vare sig det är koraner eller biblar eller något annat, men jag vill inte heller ha Erdogan-lagar som förbjuder det.
Ändå, på 30-talet brände de tyska nassesvinen mängder av böcker och fortsättningen blev mycket värre än så. Man kan säga att den tyska författaren Heinrich Heine fick rätt när han skrev ”Där man bränner böcker, bränner man till slut människor". Fast han skrev det redan 1821.

Vet inte om skända-flaggan-snubben hade något att göra med den så kallade Frihetsrörelsen, som härjade när pandemin rasade som värst. Väldigt många suspekta, alternativt godtrogna, människor där inser jag när jag ser den tvådelade dokumentären "Rörelsen" på SVT Play. En bingbångfigur från Piteå fladdrar förbi i ett par scener.
Visst, alla har rätt att nobba vaccin, men jag håller med den som skrev "De som tror att vaccin ändrar deras dna eller intellektuella status bör se det som ett erbjudande."

Men en dryg vecka i Stockholm räcker. Idag ska jag operera in ett implantat i Sunderbyn. Nej, ingen ny hjärna.