Ångesten griper tag i mig med sina klor när jag vaknar upp på söndagsmorgonen. Fram tills den här stunden har jag kunnat hålla den på avstånd, men nu finns det helt enkelt ingen återvändo längre. I morgon är en helt vanlig måndag igen. En måndag som innebär att de är dags att återvända till jobbet igen efter sex veckors semester.
Att ha "jobb-ångest" så här dagen innan innebär att jag tvångsmässigt först måste beta av fyra avsnitt av "Britain’s next top model" framför tv:n (detta trots att det är 20 grader varmt och sol ute). Sedan måste jag helt enkelt se en av mina favoritfilmer, "Döda poeters sällskap" (trots att det fortfarande är 20 grader varmt och om möjligt ännu soligare ute) innan jag till sist hamnar framför Heidi Klum och "Projekt Runway" i ytterligare några timmar till ...
Det är helt enkelt omöjligt att ta tag i någonting som helst vettigt eller kanske helt enkelt bara gå ut och njuta av den sista superfina semesterdagen. Till sist ringer vi vännerna (maken som har lika mycket jobb-ångest som jag är genast med på noterna) och kollar av om inte de vill komma förbi och äta surströmming ute på altanen. Och jodå, solen finns fortfarande kvar där ute och det blir en sista trevlig kväll i alla fall ... mys!
Och att komma tillbaka till jobbet är naturligtvis heller ingen "big deal" (bara man väl är där). Nästan som lite "semester från semestern" att få sitta i ett svalt och tyst rum och jobba på en artikel om ämne som intresserar en och slippa en massa irriterande element som en galen Jack Russel-terrier som ylar för att en katt råkar gå förbi utanför fönstret eller barn som tjafsar över vem som egentligen åt upp den där sista isglassen i frysen?
Men vad ska man nu se fram emot när sommaren snart börjar sjunga på sist versen? Maken funderar länge och väl innan han kommer på vad han ser fram emot i alla fall:
"Sätta fast den nya dörren till förgården och fortsätta bygga vidare ... tak över husvagnen, tak över bron, en lång bänk att sitta på ute ..." Eh, ja, det mesta är sig likt med andra ord. Det är bara projekten som ser något annorlunda ut.
En bröllopsinbjudan dyker upp i brevlådan och skakar om oss lite grann i alla fall. Kändisbröllop á la Robinson på lyxigt slott utanför Stockholm, givetvis tackar vi ja! Nu återstår det bara att leta efter en klänning som passar till dresskoden "Mörk kostym". Detta blir något att se fram emot på allvar. (Och så förgårdslivet uppe i Nalovardo förstås.)
Mitt under dessa "höstfunderingar" blir jag väldigt störd när termometern plötsligt visar 28 grader en dag och man ska jobba på som vanligt ändå. Var sommaren inte på väg att ta slut snart? På med fläkten inomhus igen, starta igång lilla utomhusbadet, leta fram den svala strandklänningen som trots värmen ändå känns fel att ha på sig på jobbet.
Sedan, när regnet börjar vräka ner och stormvindar blåsa, då grämer man sig verkligen över att man inte tog till vara mer på denna supervarma dag. Men visst är det också lite mysigt att sitta inomhus och kura när regnet smattrar mot rutorna. Man tänder massvis av värmeljus och betar av en bra kärleksfilm som gärna får vara lite rolig också. Kanske kan det rentav bli "Döda poeters sällskap", men "Britain’s next top model" ska jag försöka att undvika i framtiden, glömde jag att tillägga av avsnitten var från 2006 ...