Jag minns ett tillfälle förra sommaren på stranden. Det var en varm dag i juli och vi hade plats bredvid en annan familj. Dottern på 3 år blev ledsen när mamman ville gå i vattnet för ett dopp. Det syntes hur hon önskade att hela familjen skulle vara samlad och tårarna kom. Pappan blev genast obekväm och jag hörde hans stränga röst säga ”pappa tycker inte om när Emma är ledsen, pappa gillar den glada Emma” istället för att prata med henne om situationen. Jag hamnade i tanken på vad som kommer hända flickan om hon lär sig att hon bara är omtyckt när hon är glad. Kommer hon se var hennes gränser går eller kommer det bli viktigare att inte vara till besvär för andra för att vara älskad?
Jag har ett rikt och direkt känsloliv och har ofta fått höra att jag har nära till skratt och gråt. Genom livets olika faser har jag både upplevt det som en tillgång som gett förståelse för mina behov, men stundtals känt skam över att jag inte kunnat hålla tillbaka i vissa situationer vilket kunnat leda till att andra blivit obekväma. Ett ansvar som kanske inte alltid är mitt?
Betydelsen av att lyssna till känslornas berättande har blivit en hjärtefråga i mitt föräldraskap. Att ta mig tid att nyfiket fråga när känslornas styrka signalerar hos barnen. Såklart är jag inte fläckfri och ibland kommer jag på mig själv då det är så lätt att dras med i barnens dramatik eller kanske förminska med ”nej men det är inte så farligt”. Jag har även fått öva på att tillåta mig själv att både känna och visa mina barn att det är det naturliga och känslor är inget vi ska behöva dölja. För vad händer när vi biter ihop och sätter locket på när det känns jobbigt? Hos mig känns det snarare som att jag tillslut ska explodera och det tror jag aldrig kan främja hälsa eller sunda relationer.
Jag önskar att mina barn ska känna sig fria i att uttrycka sig och tillåta sig att känna det som de känner. Att lyssna till känslornas berättande om behov eller önskningar om hur de vill ha det som så naturligt finns där från livets start. Om än det ibland innebär att jag får gå utanför det bekväma. För det som händer när jag möter med lugn och nyfikenhet är större och stärker tillit, förståelse och är en handling av kärlek.