Då jag endast hört om revyn ryktesvägar visste jag inte vad som väntade mig. Ingen i min direkta närhet hade heller hade varit och sett det. Någon sa något om att det kanske passade den äldre generationen lite mer. Jag gillar kultur och såg det som en chans att testa något nytt.
Vi bor i en stad som satsar på kultur och kan konstatera att vår ledning prioriterar frågan. Inte minst med förslaget att göra kulturskolan avgiftsfri. Vi har arrangemang året runt och kultur kan upplevas i olika former i princip varje helg. Trots detta är det få som faktiskt nyttjar möjligheterna. Hur många konserter var du exempelvis på förra året? För att kunna ha ett fungerade kulturliv måste vi faktiskt dyka upp och stötta våra lokala arrangörer.
För en stund blir jag även sentimental. Det blir tydligt för mig. För ett par år sen hade vi inte suttit här. Tack gud (eller den allvetande konsulten) och vaccin för att vi får vara samlade igen. I dessa tider blir ett skratt extra viktigt.
Precis som sång, dans och teater är viktig är även politisk satir viktig. Att kunna skämta med och om våra förtroendevalda är A och O för en fungerade demokrati. I Piteå har vi tur. Ett gäng eldsjälar samlas varje år och lägger ner hundratals timmar på att skapa en aktuell tolkning av året som gått. Med träffsäkra skämt, ikoniska kostymer och välskriven musik levererar de underhållning på hög nivå.
Piteå har genom tiderna fört fram många stora namn i nöjesbranschen. Vi har Micke, Nike och Nadja. Men en person sticker ut och står över alla andra. Revydrottningarnas revydrottning. Siw Öhman.
Jag vill påstå att Siw är en nationalklenod, förpackad i en liten, nätt kropp men med ett stort hjärta. Trots att jag ibland har svårt att förstå vad hon säger på sitt otroligt breda Pitemål är hon älskvärd. Hon strider fram på scen både som hund och Gud fader själv. Hon bjuder både publik och revykompisarna på fniss och glädje.
Bäst är hon enligt mig i sin tolkning av Barbie, som nu blivit lite till åldern och kanske lagt på sig något kilo. Även plast spricker sjunger hon och jag garvar högt. Inte ensam i publiken om denna reaktion. Hon är träffsäker den där Siw. Så träffsäker att jag vågar slå på den stora trumman och påstå att Piteandan och vår stads USP: kultur, de starka eldsjälarna och det kan vi göra själva – förkroppsligats i Siw.
Nog kan vi göra det själva, och ni, Piterevyn, ni har gjort det riktigt bra.