Själva spelar Candy Crush på paddan, lyssnar på ljudbok i mobilen och ser på Wahlgrens Värld på TV:n samtidigt. Stenar i glashus, låt oss inte prata om dem.
Med det sagt så har jag precis genomlidit varje 20-tals människas värsta mardröm: en hel vecka utan internet. Det började med att jag insåg att min surf på telefonen var slut, på väg till min kompis stuga utanför Moskosel. Det tänkte jag ändå var helt okej. Vi ska leva stugliv. Men! Stugan hade wifi. En sådan stuga som är mer av ett hel-inrett hus än mulltoa med brasa för värme.
Självklart var det första jag gjorde, innan bilen ens var urpackad, att fråga om lösenordet för uppkoppling. Innehåll från kräftskivan uppdaterades ivrigt i sociala medier (vilket inte alltid är en fördel, det kan jag medge). När vi dagen efter satt i bilen på väg hem mot Piteå hade jag hunnit glömma min främmande situation. ”Har du också dålig täckning?” frågade jag min vän. Hon påminde mig om att jag hade slut surf och redan i Arvidsjaur var paniken total.
Jag vet att jag inte kan hävda att jag helt och hållet levt utan internet i en vecka. Sammantaget kanske det rör sig om totalt 24 timmar. På jobbet finns wifi, hemma finns wifi, och står jag tillräckligt nära Espresso House kan jag snylta på deras wifi. Men det jag ändå lärt mig är följande:
1. Jag är en uppkopplad person. Alla mina vänner har sedan länge övergett traditionella sms för Snapchat, Instagram och Messenger. Så är det bara. Jag kan inte rå för det, och jag måste förhålla mig till det.
2. Jag är bevisligen en person som är för snål för att köpa mer surf trots att det antagligen ligger högst i den moderna behovstrappan. Det får mig att tänka att jag också lider av någon form av självskadebeteende. Är du terapeut? Hör av dig med en analys över detta!
3. Allt det folk säger, om att man helt plötsligt börjar höra fågelkvitter och lägga märke till molnformationer – det stämmer inte. Jag har mått sämre denna vecka än jag gjorde året jultomten blev så full att han spydde ner mitt nya Barbie Dream House.
Nåväl. När jag nu skriver denna krönika som om jag ristade den i en stentavla på Mose tid, så tänker jag att jag nog inte kommer att pröva denna typ av detox igen.
Tack och lov är jag i närhet av wifi och kan skicka in denna text. Vi kan göra analyser över våra sociala beteenden sedan internet kom in i våra liv. Men idag låter vi bli. Allt var helt enkelt inte bättre förr.