Jag tog ett tåg genom de norrländska vidderna. Det var längesen jag åkte tåg eftersom jag har jobbiga förseningar och lokhaverier tatuerade i minnesbanken. I något fall extremt jobbigt när vintern var som kallast och tågvagnen utkyld. Less på all skit så blev det flyg och flyg och flyg igen. Akta dig för flygskam, grabben.
Men den här gången tog jag alltså tåget. Visst tog det tid, men det var en trivsam och rogivande resa. Och möjligen kors i taket, men vi var inte det minsta försenad när vi anlände till Stockholms central.
Snabbt byte till snabbtåg mot Malmö med modernare vagnar och med en god bok och en kall i bistron såg jag fram mot en fortsatt behaglig resa. Men, nää, i terrängen utanför Linköping var det stopp. Signalfel löd upplysningen med tillägget att det var oklart hur länge det skulle pågå.
Det är då sådana som jag blir frustrerade. Oviss väntan! Hur länge? Nå, en timme och 40 minuter är väl inget att gnälla över, men en man i min ålder (typiskt äldre män, va?) flippade totalt. Skrek och svor och betedde sig så pass hotfullt att de flesta hukade ännu djupare över sina mobiler och absolut inte ville bli inblandade. Det var obehagligt, men jag och säkert någon fler kände att blir det här värre så får vi nog ingripa.
Tack och lov lugnade karln ner sig, men om han betett sig likadant på ett flygplan så är jag hundra på att det blivit nödlandning och polissak.
Malmö är en väldigt trevlig liten storstad, men det är självfallet bedrövligt att gängkriminaliteten är så uppskruvad att folk, företrädesvis unga män, skjuter ihjäl varandra. Det kan inte samhället acceptera och nu mobiliserar myndigheter och politiker. Om än de sistnämnda inbördes gärna gör poänglösa utspel.
Det är ofrånkomligt att lagar skärps och befogenheter utökas, men den långa kravlistan innehåller också punkter som i förlängningen kommer att påverka gemene mans integritet. Om det priset är värt att betala är väl upp till var och en att ha en åsikt om.
En dag går vi genom en kyrkogård. Bland stenar med gravade grevar och disponenter hajar jag till vid en grav där en yngre man vid namn Fredrik Esais Stenson har sin viloplats. Det som fångar mitt intresse är en kort text med budskapet att denne Stenson offrade sitt liv för en annan.
Så jag googlade och läste om en fruktansvärd händelse för tio år sedan. Nej, nej, inget gängvåld, inget sådant. Bara fel plats, fel tid och en modig ung man. Vill du veta mer får du googla hans namn.