När hormonplåster finns tillgängliga på något apotek gäller det att vara snabb på att åka dit om man ska hinna få ut något paket innan det tar slut.
Jag springer i sinne till det apoteket. Tar en nummerlapp och trampar nervöst i väntan på min tur. Bredvid mig står två andra kvinnor och väntar på sin tur i receptkön. Ser de inte lite klimakterieplågade ut. Jag böjer mig åt sidan för att kolla om deras nummer är före mitt. Jag vägrar bli blåst på stans enda plåsterpaket. Precis när jag ska böja mig fram för att sno åt mig den närmaste kvinnans nummerlapp, plingar det till och nummer 20 kommer upp på displayen. Mitt nummer.
Jag stegar fram till disken med legitimationen i högsta hugg. "Jag hörde att det finns Estradot 25 mikrogram här, ge det till mig."
Receptarien ser lite rädd ut men går och hämtar ett paket. "Vi har just fått in några så nu hade du tur." Jotack, jag vet tänker jag och frågar varför jag inte fick något sms som de lovat att skicka när de fick in plåster.
Kvinnan kollar i datorn och säger att sms-aviseringen var kopplad till det gamla receptet, det som gick ut i januari. För ett ögonblick får jag panik och tror att jag inte har något giltigt recept och att jag inte ska få ut några plåster.
Östrogenplåstret Estradot är ofta restnoterat.
Receptarien lugnar mig och säger att nog finns det ett giltigt recept, det förnyades innan det gamla gick ut. Tänkte väl det. Den som använt Estradot plåster ett tag vet att man alltid måste ha ett aktuellt recept, gärna på flera olika styrkor så man kan hämta ut så fort det kommer in – någonstans. Avstånd spelar här ingen roll. Att åka tio mil i bil till ett apotek i en annan kommun är ingen stor sak om det finns ett plåsterpaket där.
Jag och receptarien pratar lite om restnoteringen. 2023 var ett särskilt dåligt år då det rådde brist på plåster under i stort sett hela året. Efter en stunds småprat trycker jag ner plåsterförpackningen långt ner i handväskan, tackar för sjunde gången och går därifrån med min skatt.
Många scannar av nätapoteken i jakten på läkemedel som hjälper vid klimakteriet. (Arkivbild)
Senare samma eftermiddag får jag ett mejl från receptarien. Hon hade glömt att ta betalt för plåstren och bad så mycket om ursäkt. Jag skäms som en hund när jag för andra gången skyndar till apoteket. "Förlåt, förlåt, förlåt jag trodde jag hade betalat, blev helt till mig när det plötsligt fanns plåster."
I höstas åkte jag ner till Uppsala för att hälsa på två av sönerna. Innan avresa hade jag kollat att det fanns ett paket plåster på apoteket Hjärtat, i Gränby tror jag det var.
Den som använder hormonplåster vet att de ofta och länge är restnoterade och det gäller att vara på alerten när de kommer in. Många tar till mer eller mindre desperata åtgärder för att komma över läkemedlet som är värt sin vikt i guld.
Klimakteriet kan ge en hjärndimma så att man glömmer att betala för de uthämtade plåstren.
En kollega skickade ner sin legitimation till dottern i Stockholm som fick hämta ut ett paket på ett avlägset apotek. En annan gammal kollega åkte på semester till Spanien och köpte plåster där.
En väninna tog sina sista plåster och gick på en pilgrimsvandring i Portugal. Där stannade hon till på vartenda apotek hon passerade för att köpa ut hormoner. Det gick sådär. Väl hemkommen började hon scanna av alla nätapotek.
Till slut fick hon napp på en annan sorts plåster. Av dem fick hon ångest och migrän. Men efter att ha klippt och klistrat lite fick hon till dosen.
Funderar lite på vad som skulle hända om det blev brist på viagra. Men kommer fram till att det nog aldrig skulle hända.