"Tillsammans ska vi klara det här" lyder mantrat, men i så fall är det väl snarare i ensamhet som gäller. Vi ska ta vårt ansvar för att rädda det som räddas kan. Så vi glider fram på isflak som solitärer på ett öppet hav i ett osynligt moln av elaka viruspartiklar genom det norrländska decembermörkret.
Snart är det jul, den kanske största gemenskapen av alla, men i år är inget sig riktigt likt. Nu är det väl knappast obekant att mitt i den här juliga varma gemenskapen så är det åtskilliga som brukar avnjuta sillen och tända ljusen i ensamhet. Den stora skillnaden är att i år blir det så många fler.
Att ordna gemensam samvaro för ensamma på julafton, som Länkarna i Piteå brukar göra, är inte att tänka på den här gången.
Några dör av virus, andra kanske dör i ensamhet av sorg och saknad. Det är priset som ska betalas för allas vårt bästa.
När den här epidemin är över ska det summeras, jämföras och ansvarskrävas. Vad blev rätt? Fel?
Tusentals har dött. Det allra flesta äldre och många på av dem på boenden.
Redan slåss politikerna om vems felet var/är. Det hör förvisso till det politiska spelet att slå sig själv för bröstet och skylla på andra. Men vilken ynkedom, så futtigt det är.
Tyvärr hjälper inte massvaccinering mot dumhet, men kanske kan det hejda pandemin.
Döden är sällan en upplyftande tanke och att dö av ett virus lite för tidigt är tråkigt. Men hur ofta kommer inte döden för tidigt. Den är sällan en beställningsvara, om än den slutligen kan vara en befrielse.
Värst är nog att tvingas dö i ensamhet. Att anhöriga på grund av smittorisken inte får finnas där. Hålla en hand, stryka en panna, tända ett ljus. Det är verkligen sorgligt.
Men vad annat än att höja en skål för livet och för alla vi minns. De ljusa minnena, det är väl dom vi minns. Känslan av stillhet och ro. Försoning och glädje. Jussi på högsta och varm glögg i koppen och tusen tända juleljus. Kanske lite Kalle och Karl-Bertil på tv. För snart är det jul och jag längtar. Om sakernas förhållanden blir de bästa så kan jag fira med min familj.
Och kom ihåg en sak:
"There was a time when corona just was a beer and Donald just a duck."
Det är nog inte bara jag som ser fram mot den ordningen igen.
Tills dess önskar jag alla och envar God Jul och ett 2021 som kommer med löfte om bättre tider. Bara kärlek, vänner, bara kärlek.