På tema allergi. Minns när jag var med och arrangerade en nyårsfest i Piteå. En gäst hade angett ”bara flytande föda” som specialkost. Vi trodde det var en hemmingsmarksk inställning till festen så vi bortsåg från hennes önskemål. Men hon var käkopererad. Ibland blir det fel.
Jag har i alla fall inga allergier. Eller hade inga är mer rätt.
Kanske är det att jag fått artros, passerat 40 och börjat käka magnesiumtabletter.
Eller kanske är det åren som trebarnspappa.
Eller åren som arbetsgivare.
Eller bara tanken på fotbollstältet.
Jag har hursom utvecklat en fullständig gnällallergi.
”Pappa är allergisk mot gnäll”, hör jag mig själv säga till mina barn vi kan kalla Harry, Folke och Berra. Prova säg den meningen högt och försök att inte känna dig som Alfons pappa. Det är svårare än att fickparkera på Lillbrogatan.
Med risk för att några kommer gnälla på mig nu, men det är ingen vidare styrka att kunna identifiera ett fel. Jag blir mer imponerad av rörmokaren som fixar vattenskadan, än den rörmokaren som suckande konstaterar: ”Här var det fukt, när dränerade du sist?”.
Betalar sannerligen också hellre för det förstnämnda.
Jag älskar den här stan, men klart att jag också ser massa brister. Inhumana beslut, konstiga budgetprioriteringar, trögrörlighet. Som gnällallergiker vill jag dock inte fokusera på det. I alla fall inte en lördag. Istället vill jag lyfta alla människor som gör. Alla med ambition. Bea & co som lyckats skapa ett smultronställe granne med Europavägen i Jävre. Otroligt. Sjuksköterskan Fariba som tog hem en guldbagge. Ruskigt imponerande. Oxdog-gänget på Klubbgärdet som skapar världens bästa padelracketar. Hattar av. Alla ideella krafter som möjliggör att vi har elit- och ungdomsidrott i Piteå. Ovärderligt.
Tror verkligen inte den här stan behöver mer gnäll (låt oss inte blanda ihop gnäll med konstruktiv kritik för det är helt olika saker).
Piteå behöver fler som gör. Och vågar ha ambition som går utanför länet. Och orkar du inte göra. Eller saknar ambitioner. Ge någon bredvid en klapp på axeln. Se en kortfilm eller köp en toapappersbal, men gnäll inte. Det kommer göra skillnad.
Slutligen, för nån vecka sen kom sjuårige Folke hem från skolan.
”Pappa pappa, min lärare sa att man faktiskt inte kan vara allergisk mot gnäll”.
Det finns hopp för svenska skolan.