Så var vi här igen. Julen är i antågande och julstjärnor lyser i fönster och gran. Hos dem som har råd, åtminstone. Det är först nu jag fattar vad texten till "Blinka lilla stjärna" vill säga. Ingen astrofysik har ännu gjort gällande att stjärnor faktiskt skulle blinka, men när snittpriset på el överstiger fyra spänn per kilowatt torde man vilja införa en viss periodisering även i julbelysningen. Och så sägs det att julstämning ska vara gratis. Jesu budskap om den fattiges välsignade tillstånd upphörde visst att gälla med samhällets elektrifiering.
2022 går mot sitt slut. Jag är i grunden optimist och gudarna ska veta att det har behövts. 2020 kom coronapandemin, 2021 började med att fascister försökte störta den amerikanska demokratin och 2023 blev om möjligt 104 resor värre. Utrotningskrig och folkmord i Europa, kärnvapenskrammel, skenande inflation, kraschade finansmarknader, Nato-fars, elpriskris, rusande drivmedelskostnader, ett historiskt utbrott av apkoppor, prisras på bostäder, chockhöjda bolåneräntor, lågkonjunktur, globalt logistikhaveri och en särdeles giftig influensasäsong som avslutning. Fy fan för 2022.
Min optimistiska sida har gjort mig till idiot. Vartenda år sedan Trumps valseger 2016 har jag högt proklamerat att botten är nådd och att det bara kan bli bättre. Ack så fel jag haft. Min förmåga att sia om framtiden måste gå till historien som några av de sämsta omvärldsanalyser som gjorts. Min intuitiva optimism består, men då den verkliga definitionen av "idioti" lyder något i stil med "att upprepade gånger göra om samma sak och ändå förvänta sig ett annorlunda resultat" så är det dags att göra om och göra rätt. Jag ska hålla käften. Jag ska inte säga ett ljud om 2023.
Nyår är såklart bara strunt och en gammal ursäkt för att hitta något att fira. Det är en symbolisk paus utan vila. Istället för att sörja 2022 eller glädjas över 2023 ska jag med min svallande optimism välja en tredje väg. Jag ska vara glad över det jag har och glädjas över att fortsätta 2023. Jag ska vara nöjd över att leva i en tid där allt är svårt, eftersom det då finns något konkret att kämpa för. Istället för att hoppas på bättre tider ska jag kavla upp ärmarna och ta hårdare tag. Jag ska kort och gott vara en norrbottning– jag ska bita ihop och hålla käften. För min skull likväl som för er.
God Jul och Gott Nytt År vänner! Nu tar vi nya tag. Skam den som ger sig.