Du vet den där känslan när du som barn blev varse att dina polare skulle hitta på något kul utan dig … Flera av mina barndomsvänner spelade i samma blåsorkester och jag, som spelade fiol, kunde så klart inte hänga med på deras spännande bussresa till Lido di Jesolo i Italien. Det fanns sedan ett före och ett efter Lido di Jesolo och mången anekdot härrörde därefter från deras musikaliska äventyr på den italienska östkusten.
Jag levde mig in efter bästa förmåga men kunde aldrig riktigt bli en del av den där samhörigheten som uppstår av att dela gemensamma minnen.
För några veckor sedan infann sig ungefär exakt samma känsla igen, precis som varje år vid den här tiden, när Piteås kreativa företagare och entreprenörer börjar förbereda sig för årets näringslivsgala, eller förlåt, Piteå Business Awards.
Mitt Facebook-flöde formligen exploderar av vänner som är nominerade eller på annat sätt inblandade i festligheterna. Jag imponeras och högaktar deras kreativitet, deras mod att släppa sargen och våga lita på att de egna idéerna ska bära och leda fram till något som gör skillnad, i stort och i smått. Piteå må vara en liten stad, men idésprutor och modiga innovatörer saknas ej.
Samtidigt slungas jag 30 år tillbaka i tiden, till veckorna innan avfärden till Lido di Jesolo. Det planeras för en hejdundrande fest som många av stadens invånare ska närvara vid och den här gången är det inte min fiol som sätter käppar i hjulen för mig, det gör dock mitt yrkesval.
Som del av den offentliga sektorns infanteri bjuds man inte på gala särskilt ofta. Eller okej, man bjuds aldrig på gala. Ibland har vi förvisso galna personalfester i någon nedkyld byagård och på fredagar går vi till jobbet uppklädda i klänning eller kavaj – en kul tradition, men någon galakänsla infinner sig sällan.
I mina drömmar ser jag hur utbildningsförvaltningen slår på stora trumman och bjuder in till baluns under Stadshotellets kristallkronor. Nomineringarna hopar sig åter i mitt Facebook-flöde: "Bästa elevkontakt", "Bäst utfört utvecklingssamtal", "Mest motiverade elever" … Nej. Vissa drömmar förblir just bara drömmar. Det är klart att kommunen inte ska slösa skattepengar på fåniga galor. Relativt tacksamma elever och föräldrar räcker bra.
Kanske skulle jag kunna förgylla Piteå Business Awards med en rolig Kahoot! De brukar i alla fall alltid liva upp stämningen i klassrummet. Eller så inte. Jag får nog helt enkelt bara gilla läget och inse att lärare inte hör hemma på galamiddagar. Å andra sidan är det ju inte för sent att boka en resa till Lido di Jesolo. Jag har hört att det ska vara galet röj där!