Skrev för ett tag sedan att det fina skogsområdet vid Karlberg i Öjebyn sannolikt är räddat. Det känns bra, det är på sina ställen trolsk gammelskog och vi går där ibland med hundarna.
Jag har alltid gillat att vara i skogen. Att vandra, andas, förnimma lukterna och prasslet, lyssna på fåglarna och vindens sus i trädtopparna. Rastlösheten ger vika och lugnet sprider sig mjukt i kroppen. Den rofyllda känslan får en närmast andlig upphöjdhet. Jag är lite animist där. Tanken att det finns en ande i varje träd eller vattendrag känns lagom flummig. Nej, det är inte gud, inte för mig, mer känsla och samhörighet. Vi är alla stjärnstoft, besläktade. Det vatten som rinner från mig kommer en gång att rinna till dig.
Jag vet att skogen har hälsobringande effekter för mig. Jag mår helt enkelt bättre efter en vandring i skogen. Numera finns forskning om skogens läkekraft. Forskningsprojekt i Sverige där sjukskrivna personer med utmattningssyndrom fått vara ute skogen två gånger i veckan. Varje gång i ensamhet under två timmar.
Resultaten har visat att deltagarna känt sig mer harmoniska än försöksgruppen som inte fått göra något speciellt. Dessutom kände sig skogsbesökarna mer avspända och klartänkta, alerta och glada efteråt.
I Japan är sedan länge skogens hälsobringande kraft etablerad. Läser i tidningen VI om skogsbad eller shinrin-yoku på japanska. Nej, det handlar inte om att bada näck i en liten skogstjärn utan om att låta sig översköljas av naturen. Skogsbadarna ger sig ut i skogen med ett konkret terapeutiskt syfte.
Japansk forskning hävdar att det räcker att vistas kortare perioder i skogsmiljö för att stärka immunförsvaret och positivt påverka stress, aggressivitet och depression. Blodtryck och kortisolhalt mäts så väl före som efter. Kontrollgrupper som fått promenera lika länge i stadsmiljö visar inte alls samma effekter.
Varför är då skogspromenader så välbefinnande? Enligt de japanska forskarna är det inte i första hand harmonin i skogen som är det väsentliga utan de fytokemikalier som träden utsöndrar.
Vad vet jag, men alla som andats in barrskogsdofterna vet att det i vart fall har en skön aromatisk effekt.
Och våren skyndar med sjumilakliv och jag vet att snart kan vi åter ge oss in bland träden och drömma om ett enklare liv närmare naturen. Lite som i "Skogsliv vid Walden" som Henry David Thoreau skrev redan i mitten av 1800-talet. Å andra sidan, drömmar i all ära, det räcker att dra till skogs.