Fördömandet från förra veckans våldsamma mördande av palestinier som staten Israel stod för har tystnat och vardagen har återinträtt. Ja, med den skillnaden att USA genom att flytta sin ambassad till Jerusalem har gett Israel ännu en pusselbit i genomförandet av den slutliga lösningen. Ett stor-Israel där utomhusfängelset Gaza och enklaverna på Västbanken blir små bantustater, precis som det en gång var när apartheid rådde i Sydafrika.
För övrigt anser jag att det vettlösa mördandet av palestinier i förra veckan går att jämställa med den sydafrikanska polisens massaker på svarta i Sharpeville den 21 mars 1960.
Att kritisera Israels kriminella bosättningspolitik är inte likställt med antisemitism. Judar finns överallt och många skäms sannolikt över den rådande politiken. Israelvänner drar gärna till med att Hamas och liknande organisationer vill förinta staten Israel, men det kan också ses som en reaktion på de övergrepp som Israel under lång tid stått för.
Skillnaden mellan Hamas och sionismen är väl mer olika sidor av samma mynt i så fall.
I grunden finns Israel som stat på grund av det europeiska med rätta dåliga samvetet. Judehatet går som en gengångare i historien. Men i samband med den planerade delningen av Palestina var det ingen som lyssnade på den arabiska befolkningens protester. För att skynda på processen utförde sionistiska Sternligan bombdåd och mördade misshagliga. Bland annat FN-sändebudet Folke Bernadotte. Mördarna hyllas som hjältar i Israel.
Sionisterna var aldrig intresserade av någon anständig lösning. Så när judarna självsvåldigt utropade staten Israel 1948 utbröt fullskaligt krig. Runt 700 000 araber flydde eller fördrevs från sina hem i byar och städer. De har aldrig fått återvända. Sedan dess har Israel brett ut sig mer och mer. Den illegala bosättningspolitiken på ockuperad mark har inneburit en rad folkrättsbrott. De maktlösa förlorarna är palestinierna som trakasseras, förnedras, fängslas och mördas.
Sionisterna och dess vänner kan möjligen hänvisa till ”Gud” när de försöker berättiga Israels systematiska utbredning, men utifrån internationell rätt är det en olaglig och kriminell politik. Men ingen bakbinder sionisternas händer, knappt någon bryr sig och med Trump i Vita huset är det carte blanche för den slutliga lösningen – ett Stor-Israel.
Det kan jämföras med protesterna och sanktionerna efter Rysslands ockupation av Krim-halvön.