Inte ens den 1 april vet man vad som är sant

Har ni hört att Putin och Trump ska diskutera fake news och källkritik? Aha, det är stora skämtardagen idag.

Första april, med allt vad det innebär. Kanske är just du den som får höra ramsan "April, april, din dumma sill". Om inte kan jag berätta att Trump och Putin ska diskutera källkritik och fake news.

Första april, med allt vad det innebär. Kanske är just du den som får höra ramsan "April, april, din dumma sill". Om inte kan jag berätta att Trump och Putin ska diskutera källkritik och fake news.

Foto: Yann Song Tang/Mostphotos

Krönika2022-04-01 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

April, april, din dumma sill. En dag som denna är det väl inte otroligt att just du får den ramsan slängd i ansiktet. Jag vet inte om sillar är särskilt lättlurade och är osäker på varför det blev just "sill". Kanske kommer det från franskans ramsa "un poisson d'avril" som lär betyda aprilfisk.

Hur som helst är aprilskämtandet en global företeelse med gamla anor. I vart fall har det pågått sedan 1500-talet. Med tanke på de senaste årens explosion av fake news har det höjts röster för att aprilskämt i media inte är att leka med. Det beror väl kanske på hur oförargligt skämtet är.

Men i dessa tider med propaganda och desinformation är det självfallet viktigt att ta lögnerna på allvar. Som av en händelse infaller Källkritikens dag på söndag. Läser att Donald Trump och Vladimir Putin ska debattera vikten av att inte ljuga. Bäst att tillägga att jag skämtar aprillo.

En helt annan sak. För snart 100 år sedan, den 1 april 1924, dömdes Adolf Hitler till fem års fängelse. Nu satt han bara nio månader och under den tiden skrev han den första delen av sitt politiska manifest Mein Kampf. Början till det ohyggliga som hände sedan.

Men, min lilla tankefigur är vad som hade hänt om den unge konstintresserade Adolf hade blivit scenograf på operan i Wien 1908. Troligen inget som man ska dra några större växlar på eller som Peter Englund skriver i inledningen av sin läsvärda essä Hitler som konstnär: "Som historiker är det lätt att känna skepsis mot den intellektuella lek som brukar kallas ukronier eller kontrafaktisk historia".

Samtidigt kan kontrafaktiska historier vara både roande och spännande eller för den delen obehagliga. Om vi för en stund stannar kvar vid Hitler så har det skrivits ett antal idéromaner där det är nazismen som gick segrande ur andra världskriget. Jag har läst två, Robert Harris "Faderland" och Tony Samuelssons "Kafkapaviljongen". Jag kan rekommendera båda, men särskilt den sistnämnda som utspelar sig i lydriket Sverige. Där ryms moraliska frågeställningar som kanske bara är självklara att besvara i trygghet vid köksbordet. Vem hade du varit? Den som gjorde motstånd eller den som anpassade sig, kanske rent av blev en medlöpare.

Till sist var det lite trist att Sverige förlorade mot Polen, men å andra sidan slipper vi spela fotboll på gravfälten efter alla döda slavarbetare i diktaturen Qatar. På vintern! Var det någon som sa blodspengar?