Det finns mc-gäng som brukar kallas enprocentare. Pojkar som vill stå utanför samhällets regelverk och uppenbarligen ofta sysslar med kriminell verksamhet. Med säkerhet lägger polisen och övriga myndigheter ner stora resurser för att kväsa det som kan klassas som olagligheter.
Men det finns andra grupper i samhället som är en slags enprocentare. Dit hör aktörerna på finansmarknaden. Eller spelarna som spekulerar med så väl riktiga pengar som luftpengar. En lukrativ del är förvaltning av våra pensionspengar. Att det inte har varit särskilt gynnsam avkastning och att det kommer att få negativa konsekvenser för våra pensioner verkar de flesta vara ense om.
Det är inte alla som hänger läpp för en sådan bagatell. De som spelar med våra slantar riskerar aldrig att gå miste om avkastning, profit och bonus. Tvärtom, på finansmarknaden smäller alltid Champagnekorkarna och filébitarna är större och mörare än för alla andra i samhället.
The top one! Den lilla grupp som egentligen inte tillför någon som helst produktivitet. De härskar på den svindelkarusell som med jämna mellanrum börjar snurra motsols och ställer till det för så väl den enskilde medborgaren som länder.
Spelarna kostar mer än de smakar och kommer nästan alltid undan ansvar. De är inte per automatik kriminella, snarare en form av parasiter på samhällskroppen.
För att slippa missförstånd; det här är inte en klagovisa över kapitalismen, feta löner eller vinster. Det här är kritik mot att en grupp enprocentare förser sig med en oskälig del av allas kaka, trots att de inte tillför några egentliga värden.
En annan grupp av enprocentare som ogenerat förser sig är vissa avdankade politiker. Det är rimligt att människor som engagerat sig politiskt under längre tid bör ha ekonomisk trygghet under en omställningsperiod till ett annat jobb.
Däremot är det inte rimligt att fullt friska 50-åringar uppbär hyfsat höga pensioner under flera års tid. Utan krav på att söka jobb eller skola om sig. Dessvärre är det flera av dessa enprocentare som väljer att leva livets slappa dagar på allmänhetens bekostnad.
Okej, alla kanske inte har förmågan att få jobb, men uppenbarligen är det åtskilliga som säljer sina tjänster via bolag.
Det är här girigheten kommer in. Istället för att ta ut lön plockas pengarna ut i aktieutdelning. På så sätt kan de fortsätta sno åt sig full pension från det allmänna.
Förvisso är det här förfarandet enligt regelboken, men moraliskt finns mycket att önska. Kanske inte så konstigt att de här människorna inte vill kommentera sitt fiffiga trixande. Ja, förra moderata finansborgarrådet Kristina Axén Olin i Stockholm kommer med ett halvkvävt försvar, men hennes rodnande kinder avslöjar att hon inser att den is hon står på är ovanligt hal.
Jag menar, här har vi en riktig järnlady till kvinna som under sin politiska karriär stenhårt drev arbetslinjen. Ja, för andra, förstås!
Självklart är det här luckor som snarast borde täppas till. För även om alla vet att det är skillnad på folk och folk, så sticker det i ögonen.
Det inser nog de privilegierade enprocentarna också.