Till den flottiga pizzan serveras en dressing. Tjock som hamburgerdressing, men med en ljusare färg. Ingen röd sås och ingen vit sås. Det är mitt första smakprov av den mytomspunna orientdressingen.
Jag har läst på om detta norrländska fenomen som inte liknar något annat. Det är en sektliknande gemenskap och acceptans. Nu förstår jag varför.
Under 70-talet tog Rydbergs fram en hamburgerdressing som blev populär. De fortsatte produktutveckla dressingen och eftersom norrländska hamburgerkedjor som Max och Frasses var kunder till Rydbergs togs det fram en hamburgerdressing vid namn "Norrlandsdressing". Sen eskalerade det. Under 80-talet började kebaben komma till Sverige och med på tåget var Rydbergs som ville ta fram en dressing som skulle passa till denna orientaliska maträtt och orientdressingen var född.
Innan flytten hit hade jag aldrig ens stött på den så kallade “orientdressingen”. I Värmland där jag växte upp serverar vi vitlökssås till kebaben. Vi har ketchup och senap till korven. Vill man lyxa till det bjuds det på lite räksallad. Till burgaren kör vi klassisk hamburgerdressing och till köttbullsmackan är det rödbetssallad som gäller. Ja, man kan äta denna goda röra även om det inte är jul.
I Piteå verkar den har stigit er åt huvudet. Ni använder samma dressing till pizza, pasta, sallad, hamburgare, korv och tydligen även köttbullsmackan.
Det får mig att fundera. Varför använder ni er bara av en enstaka sås?
Max Wiik skrev i en krönika om orientdressingen följande: "Någon sanslöst kompetent person har för 1000-tals år sedan dammsugit hela vår jord på världsunika kryddor, kombinerat dem och skapat den mest perfekta såsen som någonsin vidrört mänskliga smaklökar."
Vilket leder mig till min slutsats. Det råder någon form av sinnesförvirring bland norrbottningarna, med Max Wiik i spetsen på denna sektliknande gemenskap. Enligt innehållsförteckningen består den av lök och gurka. Kan det verkligen anses orientalisk? Jag skulle vilja hävda att det är två ganska så vanliga svenska grödor.
Som en såsförbrukare av rang känner jag ett behov av att försvara såsens tillhörighet på tallriken. Jag ser det som min samhälleliga plikt att tala om för er att det inte är friskt att stoppa i sig samma dressing till allt.
Det är dags att skärpa er nu. Ta steget ut ur sekten och öppna ögonen. Det finns fler såser där ute!