Att vara medelålders har sina fördelar. Äntligen kan jag med gott samvete referera till saker som hände på ”min tid”. Det är något som jag har suktat efter sedan barnsben, när mina föräldrar slängde sig med anekdoter från ”min tid”. Ja, deras tid alltså.
Det vilar en mystik över ”min tid” och det är svårt att argumentera om händelser som utspelade sig då, eftersom de inte går att faktagranska. ”Min tid” är en subjektiv sanning, punkt slut.
Med det sagt skulle jag vilja referera lite till hur skolan var på min tid. Jag vill göra det eftersom jag inbillar mig att jag även har viss inblick i dagens skola. Med viss inblick syftar jag på att jag jobbar som lärare, men bara i en enda skola. Jag är förälder till två elever och mina vänners barn är elever. Ur ett vetenskapligt perspektiv ter sig mitt underlag dock tunt och mitt resonemang får ses som anekdotiskt.
Jag minns min skoltid som en rosaskimrande tillvaro. Under mellanstadiet lärde jag mig massor, totalt kravlöst. Motivationen föddes ur nyfikenheten. Det fanns inga betyg som hotade vid varje terminsslut och det enda som på något sätt rangordnade mig och mina klasskamrater var lärarens kunskaper om barns kognitiva och sociala utveckling. Samhället litade på att lärare hade koll, och som de hade koll! Min fröken kunde allt! Hon lärde oss om geografi, gjorde oss nyfikna på världsreligionerna och visade hur akvarellfärgen ska bita fast i arket. Allt var spännande. Allt var lust.
Under de år som har förflutit sedan min tid har de tidiga skolåren blivit något annat. Att väcka lust och nyfikenhet har hamnat i skuggan av tidig kategorisering av barns skolprestationer. Syftet med grundskolan tycks nu vara att skapa små akademiker av nyfikna barn. I samband med att betygen 2011 flyttades ner till årskurs sex infördes fler prov med komplext innehåll redan på mellanstadiet.
Att plugga till ett prov när man är tio eller tolv år kräver ofta stöd av en vuxen. I många familjer finns det vuxna med insikt, tid och ork att hjälpa sina barn med kemi och historia. Det kan dock varken Skolverket eller den undervisande läraren förvänta sig eller kräva och här någonstans börjar segregationen i skolan. De barn som har föräldrar som kan vara lärare hemma lyckas bra och får smak på framgången. De barn som inte har samma förutsättningar riskerar tvärtom att utveckla en aversion mot bildning, om bildning nu handlar om komplexa prov som avlöser varandra. Tänk om de sju första grundskoleåren kunde få fokusera på trygghet och nyfikenhet och låta de mer avancerade och kravfyllda inslagen bero till högstadiet.
Ungefär som på min tid alltså.