Fjortissonen hade historieprov för några veckor sedan. Det fina med att ha skolbarn är att man får tillfälle att repetera sådant som har fallit i glömska i den egna snåriga hjärnan. Den här gången var det Romarriket som avhandlades och jag fick lära mig en massa fräsiga grejer. Den romerska aristokratin ägnade sig bland annat åt något man kallade för panem et circenses, som precis som mycket annat låter mycket coolare på latin än den svenska översättningen bröd och skådespel. För att tygla de lägre klasserna och distrahera dem från orättvisor och samhällsproblem bjöds det på bröd, spannmål, gladiatorspel och annat skoj.
Förvisso behärskar jag flera romanska språk men jag är inte tillräckligt flink på latin för att träffsäkert kunna översätta bindor och tamponger. Möjligen finns det någon språkvetare i stadshuset som kan lösa det eftersom det förefaller vara den vägen vi nu ska vandra, den mot Rom alltså. Visserligen är det är dit alla vägar bär, men nog känns det som att vi backar bandet lite väl långt när vi hamnar hos de gamla romarna. I stället för bröd och skådespel bjuds vi dock bindor och tamponger.
Tanken bakom att budgetera en miljon riksdaler för mensskydd i olika former är säkerligen god – vi får förutsätta att politikerna vill väl, men det finns flera delar i debatten som skaver rätt rejält. Huruvida någon menstruerande kommunanställd faktiskt har bett om bindor och tamponger låter jag vara osagt. Det som däremot konstant efterfrågas är ekonomiska förutsättningar för att kunna göra ett gott jobb på arbetsplatserna och det finns inte en binda i världen som kan ersätta det behovet, hur absorberande den än är. Att dessutom mena att gratis mensskydd skulle göra Piteå kommun till en mer attraktiv arbetsgivare och i samma veva dra jämställdhetskortet – det smakar mest bara unket.
Att reducera kvinnan till en menstruerande människokropp är inte att värna om jämställdhet, det är att distrahera och flytta fokus från de verkliga behoven och de insatser som faktiskt skulle kunna göra skillnad.
I dagsläget är det till exempel svårt att locka lärare från den norra grannkommunen till Piteå, eftersom vi helt enkelt inte kan matcha de löner som erbjuds norr om Rosvik. Hur många tamponger kostar en lärare från Luleå? Säkert flera paket, men jag offrar mer än gärna min ranson till förmån för behöriga kollegor.
En bra grej med historien är att vi kan lära av den. Bröd och skådespel, bindor och tamponger – dimridåer i olika former. Ett enat kommunfullmäktige i all ära, men bjud på något som de facto efterfrågas i verksamheten. Sköta hygienen, det kan vi göra själva.