Det här skulle egentligen bli en personlig text med mysigt regniga undertoner, men så kom högern och förstörde allting. Mitt under brinnande krig i Europa och känsliga förhandlingar om ett svenskt medlemskap i Nato bestämde sig SD under torsdagen för att väcka misstroende mot justitie- och inrikesminister Morgan Johansson. Nyheten hann knappt landa innan M, KD och L beslutade sig för att haka på. Magdalena Andersson svarade med att meddela att regeringen avgår om justitieministern fälls.
Högerns skäl sägs vara den utbredda gängbrottsligheten, men jag tror inte att någon låter sig luras. Beslutet kommer i direkt anslutning till SCB:s opinionsundersökning som visar på vikande väljarstöd för de flesta högerpartier. I brist på bättre alternativ vill högerblocket nu förklara krig mot regeringen. Detta riskerar att slänga in Sverige i en regeringskris mitt i det farligaste säkerhetspolitiska läget sedan 1938.
Med mindre än 100 dagar kvar till valet förstår även högern att inget kommer att förändras vad gäller gängkriminaliteten. Inga åtgärder i världen kan stoppa denna typ av kriminalitet på tre månader. Det är helt uppenbart att högerns misstroende istället handlar om politisk strategi.
Historien har visat att kriser tenderar att stärka förtroendet för en regering. Samtidigt tar samma regering ofta stryk krisens efterdyningar då eventuella misslyckanden slår tillbaka. Stödet för Magdalena Anderssons regering har ökat i samband med kriget i Ukraina och Sveriges ansökan till Nato. Vi befinner oss i krisens mitt. Under coronapandemin höll sig högern tyst när krisen stod i zenit. Då var det länge kvar till valet och oppositionen kunde tålmodigt bida sin tid. Det kan de inte längre göra.
Då högerpartierna inte längre kan göra politik av ett svenskt Nato-medlemskap verkar de känna sig nödgade att hävda sig på annat sätt. Om detta medför att Sveriges säkerhet hotas förefaller vara irrelevant i dessa partiledares jakt på makt. Istället för att marknadsföra sin egen politik inför valet kastar man in Sverige i kris. Det är inte förvånande, eftersom populisthögerns hela existens bygger på bilden av ett krisande Sverige.
Jag anser att Sverige behöver vitala och seriösa borgerliga partier. Dagens populisthöger är däremot allt annat än seriös. Vidden av deras makthunger och opportunism överträffas endast av deras oförmåga till ansvar. Har det inte varit tydligt tidigare så är det tydligt nu: den svenska högern är en säkerhetsrisk. I skrivande stund behöver då åtminstone ingen låtsas som att det regnar – för regnar gör det.