Det återkommande magtjafset tar mig i besittning ett par dagar och möjligen är det orsaken till mina lättare sömnbesvär. Eller också är det mitt idiotiska beslut att sluta röka (igen) som rubbar nattsömnen. Svettig och orolig hemsöks jag av otäcka drömmar.
Det är getingar överallt och eftersom majoriteten i min familj hyser en överdriven rädsla för dessa randiga fantomer blir det riktigt läskigt. Jag lyckas få igen fönstret, men ser hur getingarna kravlar sig in genom en springa i taket. De är många och min dotter skriker skräckslaget. Jag lyckas täppa igen hålet, men när jag vänder mig om tränger de in från ett annat hål.
Beväpnad med Radar massdödar jag som en legosoldat inhyrd av Gaddafi. Det hjälper föga och min dotters skrik har förvandlats till tyst fasa. Då vaknar jag med en kraftansträngning och kliver upp. Klockan är runt fyra och det är tyst i huset. Inte ens Polly orkar upp.
Jag dricker vatten och tänker på Gaddafi och det som händer i Libyen. Vem är han? Jag kan erkänna att mina kunskaper är begränsade, men jag vet att i västvärlden har han gått från "ond" till "god" och till "ond" igen. Det där kan växla fort.
Vet jag ens var Libyen ligger på kartan? Jag inbillar mig det, eftersom jag är rätt hyfsad på geografi. Troligen är det rätt många som skulle gå bet på det innan landet, diktatorn och inbördeskriget hamnade i nyhetsflödets fokus.
Är det ett inbördeskrig? Jag vet inte, men det är knappast bara inhyrda legosoldater som slåss för denna märkliga man. Av en händelse minns jag att när min dotter var liten trodde hon att legosoldater var, ja, just det, små legogubbar.
Dricker upp vattnet och tränger undan tankarna på Gaddafi, legosoldater och getingar. Somnar, men bara för att hamna i nya mardrömmar. Den här gången är det riktigt illa. Jag har mördat någon eller i vart fall är jag misstänkt för mord. Själv vet jag varken ut eller in, men tror att jag är oskyldig. Känner mig lite som Andy Dufresne i filmen "Nyckeln till frihet".
Det är en veritabel mardröm och i en nyckelscen i drömmen erkänner jag för min fru att jag kan vara skyldig. Men till vad? Vem har jag mördat? Det är en oerhört plågsam dröm och jag gör mig redo för en rättegång utan advokat.
Jag vaknar med ett ryck och nu är jag verkligen skräckslagen. Det känns inte bra att vakna utan att vara frikänd alternativt dömd. Trots det plågsamma försöker jag somna om för att reda ut skiten, men det är hopplöst. Jag får leva som misstänkt för mord. Eller är det bara getingarna.
Greppar Mario Vargas Llosas roman "Bockfesten". En bok om en annan diktator, Rafael Leonidas Trujillo, som i 31 år höll Dominikanska republiken i ett järngrepp mellan 1930 och 1961. Det är en skrämmande bok om makt, vansinne och alla dessa medlöpare som i alla tider gjort det möjligt för diktatorer att söndra och härska.
Han skriver bra, Nobelpristagaren, men av någon anledning går det ändå lite segt. Jag läser ett kapitel och somnar sedan om drömfritt. Vaknar av Polly gnyr och, trots att min fru har förbjudit mig, kan jag inte låta bli att ge plats för fransyskan i sängen.
På radion hör jag att Gaddafi är kvar vid makten och jag har förstått att det är dåligt.