Artisten och poeten Mattias Alkberg sjunger det så fint i låten ”Tjugonde”.
”Hela världen ryms där vi bor”.
Jag möter ofta människor som noterar mina ”vars” i stället för ”vart” och mina ”int” i stället för ”inte” och som nyfiket undrar vart (VARS) jag kommer i från. Jag säger Arvidsjaur och genast kommer följdfrågorna. Hur många bor det egentligen där? Vad jobbar man med? Längtar du tillbaka?
.
Ungefär 6 000 i kommunen, vanliga jobb och jo, det gör jag.
.
Att hela världen ryms där vi bor, det förstod jag förstås inte när jag flyttade. Men för varje hemresa, som sker med allt tätare frekvens, så blir världen här uppe större och större. För varje gång blir det tydligare: här hemma får plats så mycket liv, allt man behöver och allt man drömmer om på riktigt.
.
Som när du saknar en kompis att äventyra med – någon som också gillar att springa uppför berg, åka skidor och vars svar på alla förslag som kombinerar utomhus med rörelse alltid är ”jaaaaa vad kul, det gör vi!”. I Arvidsjaur räcker det med att sätta sig och tänka en liten stund, sen komma på att hon Hanna på Intersport ju känns som en väldigt äventyrlig person.
Och så skriver man bara ett meddelande till henne på Facebook och frågar om hon vill hitta på något, och några månader senare har man sprungit uppför otaliga berg och genom skogar tillsammans och man har en ny äventyrsbästis. Det okrångligaste i världen – en vän för livet i Hanna på Intersport, bara sådär.
.
Eller då du åker till ishallen för att kolla på din syster som, tillsammans med andra mammor i Arvidsjaur, startat ett hockeydamlag. Knappt hinner periodpaussignalen ljuda innan någon kommer fram: ”Men Liza! Är du hemma på jullov? Vi har ju träning i morgon, det är bara du plockar fram skrickerna och är med”.
Jag förklarar att jag är riktigt obegåvad när det kommer till skridskoåkning och får svaret ”Men! Du ser ju hur vi är!”. Och jag tänker: ni är BÄST. Kanske inte på hockey, men på att vara människor. Aldrig har någon bjudit in mig att på stående fot hoppa in i ett hockeylag i Stockholm. Det ryms inte där. Jag ryms inte där.
.
Eller som när man sitter i en stuga i skogen och spelar spel och ens systerdotter drar ett kort där det står ”nämn tre städer på s” – och man genast börjar vrida på sig för att man blir påmind om vad som väntar när jullovet är slut. Stockholm, Stockholm, överallt ska det nästla sig in.
Men så tittar ens systerdotter på en och säger ”Svansele”. Sen inget mer, för hon kommer inte på någon fler stad på ”s”. Man blir glad. För hela världen ryms där vi bor, och Stockholm behöver inte vara en del av det.
.
Hanna på Intersport.
Arvidsjaurs hockeydamlag.
Att Svansele, med sina 52 invånare, är både närmare, större och mer relevant än Stockholm.
Hela världen kan vara liten och stor på samma gång.