Det är bara ett drygt år sedan min vän Sjökaptenen förlorade kampen mot kräftan och för mindre än en månad sedan tog samma jävla sjukdom död på PT-profilen Hans G Pettersson. Idag ska vi följa honom till den sista vilan. Det knyter sig i magen när jag skriver det.
Hasse var en väldigt duktig och idérik fotograf och som arbetskamrat generös och rolig. Som ny på PT var han en klippa att luta sig mot. Det satt aldrig fast och vi gjorde många spännande knäck tillsammans.
Vi blev vänner och förenades i intresset för fiske och natur. Fisketurerna är oräkneliga och Hasse var en entusiastisk och envis flugfiskare som visste hur man lurade strömmens drottning.
En gång skojade vi honom när vi fiskade i Laisan. I raststugan vid Hästskoforsen efter en lång fiskedag skrev jag hittepå på rim i gästboken att två bröder från Uppsala fått harrar på 1,3 och 1,5. Vi berättade för Hasse och innan vi hann säga flaska rusade han iväg åt det håll vi pekade. Det dröjde åratal innan vi avslöjade sanningen.
Han var också en fantastisk berättare. Anekdoterna och rövarhistorierna verkade aldrig sina, om än det med åren kunde bli en del favoriter i repris. Så många gånger som vi suttit vid elden med en öl i näven och blivit underhållna av dråpligheter.
Under många år arrenderade vi en egen sjö som vi gav namnet efter våra två första bokstäver i förnamnen. Tomahada fick den heta. Det lät lite indianskt tyckte vi. Det var ett par kilometer att gå och således ett tungt jobb att plantera ut fisken som vi köpt, men vi var rätt envisa och starka på den tiden.
Tyvärr blev Hasses sista år tunga när hälsan sviktade och sjukdomarna tog över. Kontakterna blev sporadiska och flugfisket inte längre möjligt. Jag vet inte om jag vill kalla döden för en befrielse. Det är väl snarare en realitet för alla att förhålla sig till. Men, visst, både Hasse och Sjökaptenen fick länge kämpa hårt mot kräftan och till slut fanns ingen återvändo. Så tillvida var nog döden en befrielse.
Och vårt lilla fiskesällskap krymper. Vi som lever fortsätter nog fiska så länge det är möjligt. Och varje gång jag besöker Laisan kommer jag att minnas alla fina stunder med Hasse och Sjökaptenen.
Och som det står i dödsannonsen: Hans G Pettersson fortsätter fiska någon annanstans. Om så är lär han få sällskap av Sjökaptenen. Det är gott så. Skitfiske på dig!