Dagens sjuttio är det nya femtio, rapporterade Ingemar Skoog, professor och forskare i åldrande. Sjuttisarna blev upprymda. Så kom nya bulletiner från Folkhälsoinstitutet att dagens sjuttio är nya gränsen för att få vistas ute i offentligheten och ha närkontakt med folk. En krasslig fladdermus i Kina ställde allt på ända.
Spaltens svar på Nostradamus ser framför sig en tid då äldre, äldreäldre och äldreäldre+ (gamla är en utdöd ras) kommer att få visa leg, inte bara på Systemet. Tyvärr, ditt bäst-före-datum är utgånget. Jajamensan. Gå nu hem och lås dörren. Och bråka inte, då kommer pulisen, som fyraåringen säger.
Hund är biljett till friheten. Blev själaglad när Hr Statsepidemiologen (öva, öva) gjorde klart att vi över sjuttio självklart får gå ut både med och utan hund, bara vi undviker folkhopar och samtalar på avstånd. Säkerhetsavståndet är 1,80 meter. Av en händelse har jag alltid en tumstock i handväskan, som nu kan komma till oväntad användning. Den är visserligen två meter men en extra marginal på tjugo centimeter skadar inte. Stingpinne kan också funka.
Att Piteå blir centrum för coronasmittade känns inte direkt som någon vinst. Å andra sidan är vården nära om den behövs. En kunde ha hamnat på Nya Karolinska där det blandas friskt. Med sjukt.
När allt detta nu är sagt, vill jag säga att jag känner mig privilegierad. Bor i Sverige, i Norrbotten, där medborgarna bunkrar toapapper och Alvedon och inte i USA där det hamstras vapen och ammunition. Det kunde också ha varit Italien, Syrien eller ett omänskligt vidrigt flyktingläger och som besökts av en morrande Jimmie Åkesson. Behöver inte oroas över att bli av med jobb och levebröd. Har gjort min värnplikt och lever på uppskjuten lön, pension om man så vill.
Tillhör den grupp expertisen månar mest. Inte så mycket för egen del, som för att lämna de stackars intensivvårdsplatser som finns kvar efter alla frejdiga skattesänkarregeringar, åt de produktiva, åt föräldrar med små och stora barn och till medel- och överklassen som haft råd att åka på skidsemester till Italien och bli smittade och i sin tur smitta andra.
Min isolering är inte särskilt omvälvande. Livet är sig tämligen likt. Och en dag klockan 14.00 kommer den långe, gänglige statsepidemiologen (man får ta sats) att säga “nu lättar vi på restriktionerna” och en annan dag, kanske en majdag, befrias vi från coronans grepp. Och tiden, ja den går ju så himla fort.