När jag var barn var det viktigt att visa vad man hatade. Som elvaårig hårdrockare gällde det att dra tydliga gränser. Att såga lillsyrran till tårar för att hon gillade A-Teens hörde till vardagen, vilket såklart också gällde tjejerna i klassen som lyssnade på Spice Girls och Westlife. Iron Maiden-tröjan bar man som ett potensbevis, en garant för överlägsen hårdhet. Hiphop var för fjantar och de musikaliskt efterblivna, så fick man tag i en hiphopskiva så bröt man demonstrativt sönder den, alternativt använde den som frisbee mot närmaste vägg. Det gällde ju att visa att man var karl och att hata på fjollmusik var en enkelbiljett till respekt. Trodde jag. Som elvaåring.
Tur då att man kommit över en sådan risig attityd nu när man blivit lite äldre. Att använda förminskande härskarteknik för att hävda sig mot andra människor är inte så smickrande. Håkan Hellströms konsert i Piteå visar dock att många inte alls växt ur sådan attityd. Kommentarsfälten är fyllda till brädden av företrädesvis medelålders män samt en del kvinnor som med emfas vill berätta för samtliga samlade hur värdelös Håkan Hellström är.
Att spy galla på Håkan Hellström är sedan länge en nationalsport bland de fyndiga och tuffa, så även i Piteå. Utan varken poäng eller relevans ska dessa coolingar visa var skåpet ska stå. Med samma furiösa energi som mitt elvaåriga jag spyr de sitt gift över "tondöva Håkan". Det är nästan så att man ser hur de ler sådär självsäkert och malligt, deras hatiska kommentar hänger som ett parningsrop där i etern. "Småkuksenergin i det här kommentarsfältet..." skriver någon för att beskriva läget. Och småkuksenergi är just vad det är.
Jag har personligen ingen relation till Håkan Hellströms musik, så vad gäller hans musikaliska kvaliteter röstar jag blankt. Killen har dock över 20 års musikalisk supersuccé i ryggen. Han har vunnit elva grammis, endast överträffad av Kent. Han är en av Sveriges största inhemska artister någonsin. Förra året slog han flera publikrekord på Ullevi i en serie konserter där han också drog in runt 100 miljoner kronor på några dagar. Man kan nog tänka sig att han leende visar visst överseende med lustigkurrarna i kommentarsfälten. Det gör nog också hans talrika fans, trots småkukarnas omogna härskartekniker.
Det kanske hör till att hata på Håkan Hellström. Nästa gång suget uppstår att hävda dig själv genom att skrytsamt visa vad du hatar rekommenderar jag dig dock att avstå. Det är inte coolt. Det är småkuksenergi.