Kanske är det också lite dåligt samvete, för jag har ju skällt en hel årstid. Ojats över kyla, och jämmentjock vinter och ställt mig frågan hundratals gånger om varför jag lever just precis här? Visst finns det undantag. Slalombacken i Kåbdalis då vintersolen kastade rosa kärlek över oss. Midvinterpromenaden i Lauker med bara stjärnor som vittnen. Mysjulen framför brasan hemma i Höglandsnäs med småfötter överallt. Men annars, gud förbannat vad jag har hatat vintern i år. Men så kom försommarvärmen och trubbade av mina vassa kanter som ett glas rosé. Platsen Piteå, som kulturskribenten Magnus Tosser tycker att vi ska vara kaxiga och dryga över, gör mig tacksam. Men det gör också min barndoms fina Arvidsjaur, min ungdoms vackra Arjeplog, min residensstad Luleå. Försommaren som påminner mig om allt som gör att jag vill leva i Norrbotten.
På radion dundrar helvetesrubriker om extremtorka i södra Sverige, det pratas om böndernas värmetorterade fält, om djuren som befaras svälta till vintern. Om ett Göteborg där det inte har regnat på två månader. Om ett ännu värre Europa. Om Storbritannien där man har gett order om att elda på i kolkraftverken för att möta efterfrågan på luftkonditionering i extremhettan. En oslagbar tankevurpa.
Samtidigt härjar annat oslagbart jävulskap i Stockholm. Oskyldiga människor och barn skjuts på öppna gator av andra barn. Kanske är det första gången i mitt liv som jag funderar på om vi borde skippa huvudstadens utkanter till helgen. Då jag som 21-åring befann mig mitt i ockuperade Sarajevo så visste jag i alla fall varifrån krypskyttarna sköt. Åt vilket håll jag skulle springa. Vi gick lugnt längs vissa gator och kutade över korsningar som vette mot bergen där serberna kunde se oss med kikarsiktet.
I Sverige 2023 finns mördarna mitt ibland oss och skjuter från alla håll. En radiokollega som flyttat hem till Göteborg berättar han att han funderar på att återvända till Norrbotten igen. Han tänker att bästa investeringen borde vara att sälja alla aktier och köpa en bit mark här uppe. Det verkar bli för tjorvigt och för varmt söderut.
Jag ringer min fantastiska hyresvärd i stallet och tycker att jag är smart då jag påminner henne om att köpa massor av hö. Det har hon redan gjort, hästarna kommer inte att svälta. Och samtidigt som konsekventa Greta strejkar från sin egen student trycker smarta jag ner ännu ett gäng bruna bananer i soporna. Ändå har underbara tv-kocken Susanne Jonsson lärt mig att frysa in dem och använda dem till smoothies.
De långväga tropiska gästerna som bara varit på besök i fruktskålen ryker samtidigt som jag funderar om vi verkligen ska åka till Stockholm i helgen. Sommarhäggen doftar ju som bäst här hemma nu. Vad är 28 graders värmebölja i innerstan när man kan gå på Europe vid ett svalkande Pite Havsbad?