Den gamle actionhjälten Conan - barbaren har dammats av, men utan Arnold Schwarzenegger i huvudrollen. Karln är ju trots allt fyllda 64 och dessutom framgångsrik politiker numera.
Jag gillade Conan en gång i tiden, men det är inte alldeles säkert att jag ödslar tid på att se den nya. Eller, ja, när den kommer på dvd i vinter finns det säkert tid att kura i soffan.
Vet inte mycket om Jason Momoa i huvudrollen, men att döma av bilderna så har han en tämligen vältränad kropp. En av kvällstidningarna braskar på med rubriken "Så får du en kropp som Conan", men hur mycket jag än skulle vilja inser jag att här pratar vi mission impossible.
Visst, jag brukar träna på vintrarna, men sommartid är det grillfester, goda drinkar och kall pilsner som gäller. Dessvärre syns det och jag misstänker att det blir en svettig vinter för att rädda det som räddas kan.
Cruising i lördags och jag hamnar i en Pontiac Bonneville. En cab! Det är skitkul att glida runt, men regnet tvingar oss att cabba upp. Ibland blir det stopp och vi står och puttrar. Snubben fram, som är lite yngre än jag, vinkar till sig två åksugna unga kvinnor. De steppar fram, böjer sig ner och tittar in i baksätet.
"Nej, det är ju bara gubbar här", säger en av dem avmätt och vi garvar gott i baksätet.
Bara gubbar med midjor som vittnar om det goda livet. Trots alla pilsner inget sexpack, bara en bilring.
Det är, som sagt, skitkul att åka raggarbil. En gång i tiden kunde det vara förenat med livsfara för bilburna Lulebor att besöka Piteå och vice versa. Riktigt så är det nog inte längre. Dels är medelåldern högre och dels är de flesta inte lika provinsiellt inskränkta numera.
Det trista är Piteå kommuns attityd. I det stora hela är cruisingen en folkfest, men tro inte att det går att parkera på kyrkparkeringen. Stängd, avspärrad. Så jävla sämst.
Det är ofta vanskligt att kategorisera människor i onda och goda, men det finns givetvis en massa diktatorer som vi lärt oss att avsky. Här i väst brukar vi matas med en eller ett par åt gången.
Ofta blir de onda när de blir för självständiga i relationerna till USA och EU. Det finns många exempel på det. För att ta Libyens despot Gaddafi som exempel, så var han först konstig, sedan ond och så plötsligt god (nå ja) för att sedan bli både ond och konstig.
Det finns ingen anledning att sörja Gaddafis öde, men det finns många andra. Stater som Syrien, Bahrain, Iran och, inte minst, Saudiarabien borde egentligen stå på tur att befrias från despoterna.
Fast vänta nu, USA och Saudiarabien är väl typ bästisar. Fäll upp cabben, låt oss låtsas som att det regnar.
Om vi glömmer det storpolitiska så bygger ondska i vardagen mer på maktmissbruk, dumhet och illvilja. Jag vet inte om busschaufförer och tågpersonal lockar till sig särskilt elaka typer, men det är lite väl ofta som man läser om omutliga uniformerade tjänstemän i total avsaknad av fingertoppskänsla.
En del är direkt empatistörda. Konduktören som slängde av en elvaåring från tåget för ett par veckor sedan borde definitivt få sparken. Det går inte att skylla på regler och "jag lyder bara order". Det gjorde lägervakterna också.
Förmodligen borde deras psykopatchefer också få sparken.